Baraacarro

Bara klicka här, bara gör det!
Det är vad jag kallar riktig kärlek, vilket jag inte bara sett på bilder. Jag har sett dom tillsammans så många gånger och dom är verkligen menade för varandra. 

(BTW, första bilden är inte redigerad om någon tror det, eller ja kanske ljuset eller något men hon hade inget träns, grimma eller halsring.)

Till denna texten, vissa personer har det där lilla extra! Tack Mathlida! :')
http://baraaamathilda.blogg.se/2012/august/caroline-bagfeldt.html#comment

Och här har jag suttit i flera veckor och försökt komma på något intressant ämne att skriva djupare inlägg om. Och allt som behövdes var lite pain in the ass så kom det upp i huvudet direkt. Vet ni att just nu har jag så mycket tankar i huvudet att jag skulle kunna skriva en hel bok, eller nej föresten 5 böcker. Men jag vet själv hur tråkigt jag tycker det är att sitta och läsa mils långa inlägg. Även om inehållet kanske verkligen är intressant så är det ibland lite svårt för mig att ta mig i kragen och faktiskt LÄSA. Just nu vill jag bara skriva, skriva, skriva och skriva, jag älskar verkligen att skriva. Men om jag skulle skriva allting skulle ni nog dö av tråkighet.

Detta inlägget är tillräckligt långt nog för att kunna publiceras så ska fatta mig kort, jag sitter här ute på altanen och kollar på solnedgågen samtidigt som jag försöker strukturera upp hur alla mina inlägg ska publiceras när jag är på AW. Och vilka av gästbloggarna jag ska välja, det är så många som skickat in så vi får se vilka det blir. 
Men nästa vecka kan ni förbereda er på rolig update, så mycket inlägg på G.

Jag har funderat flera gånger men speciellt mycket idag över hur mycket våra hästar faktiskt påverkar oss. Jag har faktiskt aldrig hört en volleybollspelare komma efter en träning och säga varför gjorde jag sådär? Efter tävling tror jag att alla personer i alla sporter kan känna att det gick dåligt men jag tror inte det är samma sak på träning.
Vi går till stallet varje dag för att rida och ta hand om våra fyrbenta djur, vi tränar kanske en gång i veckan. Det jag vill frå fram lite är alltså att alla de dagar som vi inte tränar för tränare borde vi kunna jämföra med de dagar som fotbollsspelare inte tränar, de kanske går ut på trädgården för att lira lite boll. Aldrig någonsin har jag hört någon av dom komma in och säga "fan va dåligt det gick". 

Men när min kompis eller någon annan kommer in från ett ridpass så kan dom ofta säga "fan va dåligt det gick". Det kan påverka oss i fler timmar, dagar, veckor. Vi kan sitta och grubbla på ett ridpass i flera dagar och vara besvikna, men jag tror inte det är alls samma sak i andra sporter.
Som för mig idag, detta sätter sig verkligen i mitt huvud, jag börjar fundera runt i banorna och det är något med C eller om han bara behöver en paus, om allting är mitt fel osv. Vi kan spekulera i dessa träningar så mycket medans en ishockeyspelare tänker på att dom skulle passat den istället. 

Jag tycker att hästsporten är så himla häftig, som havrepappan skrev - aldrig har han sett något "folk" som har så jäkla mycket anamma. Och det tror jag är sant. För efter det där eländiga passet går vi hem, sover på saken och går till stallet dagen efter för att försöka igen. Dessa hästar påverkar oss så himla mycket, till och med så att det bli läskigt. Har ni inte någon gång varit så arga att ni har kli i fingrarna och bara rappa till hästen några gånger i rumpan för att den inte gör det du vill? Jag kan inte varit ensam om det. Men istället kanske man gör en halt andas ut och tar om allting igen. 

Hade jag haft en trähäst hade jag utan tvekan spakat sönder den, men det gör jag inte med min livs levande ponny. Hade jag varit en fotbollsspelare hade jag sparkat på bollen så den flög till Kina. Eller som när jag åkte konståkning när jag gick runt och sparkade hål i isen eller om jag hade trillat slog jag till isen med händerna. 

Det är saker vi hästmänniskor inte kan göra, och det tror jag också påverkar osss så himla mycket. Vi samlar på oss alla negativ energi och sen kommer det ut allting på en och samma gång.

Jag har INGEN aning om vad jag ville leda dett inlägget, jag ville bara säga att visst påverkar hästarna oss välidgt mycket mer än vad vi tror?

Vill du gästblogga här på MIN bogg? Jag har tänkt ut lite ideér osv till att jag åker er till AW och detta är nog lite sent ute men bättre sent än aldrig. Jag behöver några utav er som vill synas här på bloggen, så min fråga är vill du gästblogga?

Jag har redan valt ut några stycken som jag vill ska blogga här, men till de andra dagarna är det tomt.
Så skriv ihop ett inlägg och skicka det till min mejl, märk det med Gästblogg och sen kanske just din text kommer synas här?

[email protected]

Så många som vill hoppas jag skickar in så att det bli grym updatering även fasst jag inte är hemma ;)

ÅÅÅÅHHHHHHHH, jag är så jäkla förbannad på detta sjukt äckligt sega internetet vi har här. Jag har stått ut alldeles för länge men nu fan bubblar det över.
INGENTING funkar.. och filmen har jag laddat upp 4 gånger nu och det tar runt 2 timmar varje gång, jag har suttit sedan vi kom hem från träningen. Varje gång de laddat klart står det att användaren tagit bort klippet.

Så filmerna kommer när det funkar.. och likaså gör min uppdatering! Hej någon som kan ge mig en bra portal att blogga ifrån!?

Nej, ska kolla på ännu ett avsnitt av PLL, sen sova.

Bara för att johanna inte la upp någon nedräkning idag så tog jag över den biten! Det är bara 5 dagar kvar tills jag åker ner till Skåne med Chuck. Till AW.. Jag tror verkligen att jag kommer lära mig bra saker, och framförallt en vecka jag sent kommer glömma. Jag har inte pratat så jättemycket om det här men gud, jag är så jäkla taggad.

Jag är dock ingen bra tajming och schema "tjej". Jag gör alltid allting i sista sekunden så jag kan säga så att jag har inte ens börjat fundera på vad jag ska ha med mig..
Det enda jag vet just nu är att jag har en hel del kläder som ska ner i tvättmaskinen så dom är rena till att vi ska åka. Och så vet jag att jag måste bada Chuck innan vi åker då han är ett enda damm moln just nu. Och jag vet även att jag nu är ägare till ett tävlingsskåp, LOVE!

Och NU måste jag dra på mig mina kläder, och fixa till mig lite,. Måste ju vara förberedd på ett svettigt pass!

Bilden är verkligen fin, älskar den! Foto: hannabja.blogg.se

Fick tips av en läsare som sa att någon låtsades vara mig på bilddagboken eller dayviews som det heter idag. Och jag ska säga så att jag bryr mig faktiskt inte om någon låtsas vara mig eller liknande, vill dom det så får dom det. Dock ser jag inte det roliga i det? TILL en gräns.

Jag gick in och kollade på denna bilddagboken och ser att personen skrivit att jag rider så min häst får ont i ryggen, att han har fång, att han är halt 24/7 och även att jag brukar vakna bakfull, MITT i veckan?
Då börjar jag fundera och undra. Vissa saker tål jag men ibland går det för långt. Att dessutom skriva att "jag"/denna personen(hon kallar sig cornelia) äger en av ridskolns hästar och även säger att den är halt? 
Dessutom har personen lagt in bilder på estrid och hennes ponny.. ibland undrar jag vart världen är påväg?

Personen/kontot ska i alla fall anmälas och det kan ju resten av alla andra i ha i sina tankar så ingen mer tänker göra samma sak. Kan även tillägga att jag har en gammal bilddagbok som jag inte vill ta bort pga för mycket minnen. Den heter carroklein och är lösenordskyddad.

 

Nu säljer jag inte fler designer, varken tiden, orken eller motivationen finns kvar.
ALLA som redan har mejlat mig kommer få sina, men efter det säljer jag inte fler på ett tag.

Nu tänkte jag ta det för sista gången. Eller okej jag har tagit detta för sista gången minst 3-4 gånger. Men dett aär verkligen sista gången och undrar någon mer efter detta komemr jag bara länka inlägget. Inlägget som publicerades igår om ponnyn Dusty fick lite frågor om vad som hände. Jag var inte beredd på det då jag hade satt det på tidsinställt för ungefär 2 månader sedan. Men såklart, igår hade jag besäksrekord på helt sjuka siffror och då förstår jag att ni undrar.

Gold Dust som han heter va min första egna ponny. Vi hade provridit runt 10 hästar innan honom och jag var verkligen less på att åka runt halva Sverige för att ändå inte hitta någon ponny. Men så fick jag tips av en tjej som jag känner om en isabellfärgad kraftig d-ponny för ett bra pris. Jag kan säga så att efter att ha sett annonsbilden och alla filmer hade jag i princip bestämt mig.

I annonsen stod det kräver rutinerad ryttare, vilket det gjorde i var och varannan annons. Så vi ringde, och då kom det fram att han var ganska spänd av sig och att han behövde en orädd ryttare. Vi fick även veta att dom sålde honom åt ägaren som lämnat tillbaka honom efter 3 månader då hon inte vågade rida honom. (efter att vi köpt honom fick vi även veta att en annan tjej köpt honom innan denna tjejen och lämnade tillbaka honom efter 6 månader)

Jag var orädd, jag var verkligen aldrig rädd för att rida. Så vi åkte och provred och minst sagt, han var spänd. Han stod stilla men var jättespänd och på sin vakt när jag skulle sitta upp, sen red jag runt lite, hoppade några hinder och sådär. Det gick superbra verkligen, jag skrittade på långa tyglar och jag satt på min blivande ponny, jag visste det redan då. Nästa helg åkte vi och provred igen och jag flög av, och jag erkänner att jag blev faktiskt lite fundersam, men jag var kär på alla andra sätt så påvägen hem i bilen ringde vi och sa att vi skulle ha honom. Veckan efter besiktigades han och han var min.

Sen gick det dagar och veckor då allting var bara jobbigt, det tog halvtimmar att ens kunna sitta upp på honom och väl uppe satt man som fryst, jag travade runt lite varv efter varv och tyckte livet var bra. Han började dra iväg med folk till och från hagen och tillslut fick bara jag och några andra ta in och ut honom. Allting blev värre.
Så en dag efter en månad ungefär så small det. Jag tappade stigbygeln och D blev livrädd, han stack och sprang sprang sprang.. Och jag som aldrig tidigare varit rädd för att rida blev helt skakis. Efter det så hände det varje ridpass, det var som om något hade lossnat i hans hjärna, han stack flera gånger varje pass, i ren panik. Vi fick börja slänga upp mig då han inte klarade av när jag satt upp i stigbygeln. Jag började rida med inspänningstyglar så att han inte kunde sticka och jag vet inte allt vad vi gjorde.

Jag sökte till ponnyakuten och hans problem var riktigt tydligt, FÖR tydligt. Han stacka direkt när jag suttit upp och jag fick inte stopp på honom. Tobbe tyckte mitt problem var både för stort och alldeles för farligt så jag kom inte med. Efter det blev han halt och vilade i 2 veckor. Under igångsättningen fick vi extrema bakslag och jag minns just ett så väl. Jag hade skrittat några varv i ridhuset, han var jättelugn och jag hade precis tänkt gå ut för att skritta i skogen - såklart skulle mamma leda honom för säkerhetens skull. Varvet innan vi skulle gå ut så knäpper det till i väggen bakom honom och han exploderade, han sprang och sprang och sprang, aldrig varit med om liknande. Så när jag fick stopp på honom skrittade jag ett varv sen hoppade jag av, gav honom till mamma och gick ut och grät. Det var sista gången jag satt på honom.

Vi bestämde oss för att sälja honom, vi kollade med de gamla ägana om dom kunde köpa honom vilket dom kunde och nu står han kvar där. Jag säger inte detta för att det ska låta bra, men där han står nu är nog ända stället på jorden där han verkligen trivs. Han är en annan häst där.

Alltså, det som hände var att vi inte klarade av honom, så vi sålde tillbaka honom. Och jag borde egentligen inte skriva ut detta här på bloggen, men jag har redan bestämt att när jag blir 18 ska jag köpa honom. Så ska han få stå i min ägo tills han inte orkar leva mer. Denna ponnyn är verkligen den mest speciella varelsen på jorden, och en dag vill jag förstå vad som gör att han blir den han blir.

Jag och min bror hade huset för oss själva så jag tog hit två kompisar, likaså gjorde brorsan. Vi grillade, pratade, gick runt halva köpingsvik, pratade ännu mer och chillade. Ganska mysig kväll trots vädret. Dom åkte med bussen till Kalmar sen och jag cyklade tillbaka till stugan. Kollade på lite PPL.
Men min brors kompisar va kvar och seriöst, värsta väckningen ever. Dom tutade i en jäkla tuta tills jag vaknade, fyfan!

Så idag väntar ännu en dag. Jag vet inte vad som händer nu på dan, men ikväll ska jag i alla fall rida. Mitt schema har blivit så misslyckat nu, jag kna inte rida 2 gånger om dagen och allting blir pannkaka. Men jag gör det bästa av situationen..

No more talk, ;)

För exakt ett år sedan publicerade jag denna texten på min blogg:
"Varje dag vaknar jag upp med den där känslan i magen. Den känslan jag hade för 2 månader sedan. Allt det jag hade på mina axlar. Och när jag sätter mig på cykeln för att cykla till stallet det är först då jag inser. Det är inte du som kommer stå hagen, det är inte du som kommer gnägga åt mig, det är inte dig jag kommer borsta, det är inte dig jag kommer pussa på mulen, det är någon helt annan.
För du är flera mil ifrån mig.

Nu sitter jag med ett leende på läpparna, glad över att jag tog chansen med dig. Ingen häst har någonsin lärt mig så mycket som du. Och jag är stolt över mig själv och allra mest över dig!

Jag har kämpat i snart ett år med att försöka bygga muskler på Chuck, visst att han har förändrats riktigt mycket i kroppen, mest mot det positiva. Men det är såå mycket kvar och just nu känns det som att vi står stilla på samma ställe hela tiden.
Han har satt jättefina halsmuskler, har inte bara underhals längre utan även en fin överhals. Han har skaffat lite rygg och rumpmuskler och har breddat sig mellan frambenen. MEN, det är inte mycket som har hänt och det är sååå mycket till som ska dit.

Nu vill jag att ALLA ni dör ute ger mig tips. En häst som har svårt att sätta muskler. Han äter redan mer än andra d-ponnyer så för lite mat äter han inte. Och ja det är rätt värden i maten (uträknad foderstat dessutom). Men det ända stället han lägger på sig på är på magen vilket jag INTE vill. 
Här kommer lite bilder, det som är inringat med grönt vill jag sätta mer muskler, och även över det gröna sträcket. Det röda strecket är där jag vill få bort lite fett. Och om någon undrar varför jag inte vill ha mer halsmuskler - det vill jag men det har han inte lika svårt att jobba fram och dessutom har han mer halsmuskler än vad man tror, kolla bara på honom in action. (fasst då ser i och för sig hela han välmusklad ut..)


Det roliga är att när man ser honom ifrån vänstar sida så ser han mer omusklad ut än ifrån höger. Bara för att han är tecknad så.

Jag har mycket saker vi ska testa & göra, men ännu fler tips skadar ju inte!

Förlåt att jag uppdaterat så dåligt, men har suttit med två deisigner hela dagen. Och nu äntligen är dom klara och jag kan sova.
Kolla in på dom HÄR och HÄR!

Det tråkigaste med att göra designer nu är att allting blir så dåligt nu när min design är ELIT! Hahah..

Första gången jag satt på min underbara ponny. Ett helt år har gått sedan vi träffades för första gången.

"Idag var vi och kollade på *****. Vi visste inte mycket alls om honom när vi åkte dit, var en ren chansning.

Först red ägaren och jag kan säga att han va ett krutpaket. Jag ville upp på honom direkt.
Han lyssnade jättebra på hjälperna, kunde grunderna i dressyren men inga skolor. Han hade hela tiden det där trycket i galoppen och även traven. En såndär adrenalin kick lixom.

Han hoppade som en gud, tände till och verkligen sög tag i hinderna. Fanns bara över i princip. Och hade mycket luft i sprången. Precis den typen av häst som jag vill ha."

Nu ett år senare står du i min ägo. FINA UNDERBARA BÄSTA CHUCK!

Jag såg verkligen stor ut för honom då.. tur att jag inte växte mer och att han skaffade sig lite mer fett och muskler! 

Nu har jag bestämt mig för att berätta det officiellt eller vad det nu kallas? Tror att ganska många redan vet om det men jag tar det en gång för alla så att det slipper spridas rykten eller annat som kan hända. För er som inte bor här i närheten kanske det inte ens är intressant att veta men tänkte ta det för er kalmar läns bor!

Jag ska byta klubb. haha, lät som värsta grejen och så handlade det bara om ett klubb-byte.. dock har jag ångest över vilken klubb. Jag tycker verkligen om KBF, jag har ridit där sedan jag var liten och har aldrig bytt klubb innan. Det är lixom hemma för mig, jag känner alla, jag vet mycket om alla hästarna, jag kan cykla dit på 5 minuter när jag vill, det är som jag nyss sa, mitt andra hem. MEN, jag har börjat känna känslan att jag inte hör hemma där, inte för att någon fryser ut mig eller liknande. Varför det känns så tänker jag inte ta upp här för dom som rider på kbf kanske redan vet? Och sen den största anledningen.. JAG VILL MER!

Jag vill inte hoppa 90 cm på klubbhoppningarna, jag vill inte tävla div 2 i hoppning, jag vill inte starta div 3 i dressyr, jag vill inte tävla ponniacup som går i 80 cm. Jag vill tävla mer, jag vill satsa, jag vill hoppa div 1 eller eliten. Jag VILL så mycket mer än vad min nuvarande klubb vill.
Och min klubb satsar mer på att få in mycket barn i verksamheten, lägger ner mycket tid på t.ex "sommarlovshoppning" där klasserna är bom på marken, och typ 30 cm.. Och det är säkert otroligt roligt för alla lite mindre. Jag menar vi har 3 st personer som tävlar högre än klubbtävlingar just nu, en är över 18 och två ponnyryttare, en av dom är jag och en har tävlat 3(?) lokala tävlingar. Jag ser inte detta som något negativt alls men det ger mig inte dom chanserna jag vill ta. Så för ca ett halvår sedan bestämde jag och min mamma att jag skulle få byta klubb, dock lite för sent för bara någon månad innan hade jag fixat licens. Men nu till årsskiftet kommer jag i alla fall byta klubb och om det går som planerat byter vi stall redan nu till hösten. Jag vill stå i ett stall med mycket mer uteritts möjligheter.

Men till den stora frågan.. vilken klubb? Jag har velat mycket mellan Ölands Ryttarförening och Ridklubben Udden. För er som inte bor i kalmar län kanske det inte säger er något, men nu riktar jag mig mot er som vet. Vad skulle ni valt? Öland vs Udden? Jag vill alltså ha många olika tävlingsmöjligheter och vill kunna tävla i lag. HELP ME!

Skriver nu en gång för alla att det INTE är jag som har gjort designen. Det är nämnligen Lisa som har gjort den och vad jag vet gör hon inte designer åt andra, utan det händer någon gång ibland! Jag hade turen att få en och det är jag sjukt tacksam över för hon gör dom finaste designerna på jorden typ.

Men såklart säljer jag fortfarande designer, så om ni vill se några som jag har gjort kan ni kika in här, här eller här!

Snacka om att det var skönt att sova idag, har ju gått upp ganska tidigt 3 dagar i rad nu så var verkligen behövligt med lite sömn. Men jag kan inte riktigt ta det lugnt nu heller, jag har en jävla(förlåt ordvalet) massa saker att göra. Jag har sovit inne i våran bäddsoffa sen vi kom hit nu och det ser ut som ett bombnedslag och ska alltså flytta ut till mitt lilla rum nu. Sen ska jag städa ibland alla mina hästsaker, allting som togs med ifrån kalmar ska sorteras och fixas, slängas och sparas och massor av kläder ska tvättas.
SEN ska jag ta atg i alla designbeställningar igen, Förlåt alla ni som väntat men det har inte funnits tid. Jag har nog 3-4 st på kö nu så ska sätta igång med det. SEN ska jag även börja ta tag i mina utmaningar.. Jag har inte glömt bort det men tiden har inte funnits!

Ja det är alltså en hel del att fixa, så bloggen blir lidande. Dock kommer tävlingsfilmerna upp under dagen så lite uppdatering blir det nog!


Vet ni dessutom? Grymma Lisa håller på att göra en design till mig, jag kan knappt hålla mig så nyfiken jag är på hur snygg den kommer bli.. 

Snacka om att det tar emot att vara uppe nu, ögonlocken är tungare än tyngst och fingrarna orkar knappt trycka på tangenterna. Men jag gör det bara för att ni är bäst!

Jag har fått lite olika samtal ibland av olika läsare som ringt och berättat hur grym dom tycker att jag är osv. Har fått idol bilder och idol filmer, folk skriver inlägg om mig på deras bloggar. För vissa kanske det är lite men 3 gånger har det kommit frem personer till mig och pratat. Idag kom det fram två tjejer, vet att i alla fall en utav dom läser min blogg och jag blir så sjukt glad. Känslan går inte att beskriva!

Och nu ikväll så ringde min telefon och det samtalet kommer jag sent glömma. Vissa ringer och pratar en stund men denna tjejen gjorde mig verkligen glad och helt sjukt peppad, mitt självförtroende är på MAX efter det. Hon berättade för MIG hur grym jag är, att jag ska fortsätta göra allt jag gör och fortsätta vara MIG för att jag verkligen kommer lyckas osv. Jag satt här och log som en tok medans Jennifer som hon hette satt i andra änden och skakade.. Det är så häftigt!

Den känslan är obeskrivlig, jag blir så jäkla förbannat glad när ni vågar komma fram och prata eller ringa! LOVE till er!

Jag har till och med en egen fansida på facebook, som mina läsare har gjort!