27 Juli 2011
För exakt ett år sedan publicerade jag denna texten på min blogg:
"Varje dag vaknar jag upp med den där känslan i magen. Den känslan jag hade för 2 månader sedan. Allt det jag hade på mina axlar. Och när jag sätter mig på cykeln för att cykla till stallet det är först då jag inser. Det är inte du som kommer stå hagen, det är inte du som kommer gnägga åt mig, det är inte dig jag kommer borsta, det är inte dig jag kommer pussa på mulen, det är någon helt annan.
För du är flera mil ifrån mig.
"Varje dag vaknar jag upp med den där känslan i magen. Den känslan jag hade för 2 månader sedan. Allt det jag hade på mina axlar. Och när jag sätter mig på cykeln för att cykla till stallet det är först då jag inser. Det är inte du som kommer stå hagen, det är inte du som kommer gnägga åt mig, det är inte dig jag kommer borsta, det är inte dig jag kommer pussa på mulen, det är någon helt annan.
För du är flera mil ifrån mig.
Och även om jag tror att jag gjorde rätt så saknar jag dig något enormt.
Jag börjar gråta varje gång jag hör ditt namn, varje gång jag ser en bild på dig. När jag ser att du är lycklig. Varför kunde det inte bli så med oss. Jag vet att så som det är nu, nu kommer ni två nå toppen. Även om det känns tungt att det inte är vi.
Nu känner jag ångesten hela tiden, 24 timmar om dygnet. Det känns verkligen som att jag gav upp. Och nu vill jag bara ha hem dig igen, börja om på nytt.
Men det skulle aldrig funka.
Min fina fina fina fina fina prins. Om du bara visste, om du bara visste..
Om ni bara visste.
Min gula fina ponny, min dröm på fyra ben. När jag sa att jag inte älskade honom. Jag gjorde det. För mycket för att förstå. Du är min på papprerna, du är min i hjärtat. Men du är samtidigt någon helt annans. Någon som du är lycklig med. Och det är det viktigaste just nu.
Att du är lycklig.
Fina du. Underbara du. Jag saknar dig."
Jag börjar gråta varje gång jag hör ditt namn, varje gång jag ser en bild på dig. När jag ser att du är lycklig. Varför kunde det inte bli så med oss. Jag vet att så som det är nu, nu kommer ni två nå toppen. Även om det känns tungt att det inte är vi.
Nu känner jag ångesten hela tiden, 24 timmar om dygnet. Det känns verkligen som att jag gav upp. Och nu vill jag bara ha hem dig igen, börja om på nytt.
Men det skulle aldrig funka.
Min fina fina fina fina fina prins. Om du bara visste, om du bara visste..
Om ni bara visste.
Min gula fina ponny, min dröm på fyra ben. När jag sa att jag inte älskade honom. Jag gjorde det. För mycket för att förstå. Du är min på papprerna, du är min i hjärtat. Men du är samtidigt någon helt annans. Någon som du är lycklig med. Och det är det viktigaste just nu.
Att du är lycklig.
Fina du. Underbara du. Jag saknar dig."
Nu sitter jag med ett leende på läpparna, glad över att jag tog chansen med dig. Ingen häst har någonsin lärt mig så mycket som du. Och jag är stolt över mig själv och allra mest över dig!
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Jag är en relativt ny läsare, vad hände? :P
Postat av: Malin
Ser verkligen ut att vara en trevlig ponny! :)
Postat av: Nora
Hej Caroline! Kolla vem som är etta på top 6 snyggaste hästarna i bloggvärlden! :D http://cathrinepetterssons.blogg.se/2012/july/top-6-snyggaste-hastarna-i-bloggvarlden-enligt-mig.html#comment
Och btw, undrar samma sak som Alexandra så det skulle vara jättekul om du kunde ta upp det :D Kram!
Trackback
