Baraacarro

Jag tycker ni alla ska ta er tiden nu. Min bror, som någon av er kanske vet vem det är(maja?) har verkligen förvånat mig senaste tiden och jag är faktiskt riktigt stolt över honom. 
Så länge som jag kan minnas har han stått på ett par skridskor, kan verkligen inte komma ihåg dagarna då han inte gjorde det. 
När jag gick på konståkning så testade han till och med det och funkade även där. Kan ni då förstå hur mycket den killen älskar att åka skridskor? Jag vet inte exakt hur ofta, men runt 7 dagar i veckan tränar han, om det så är på isen eller inte, fys eller inte. Ibland FLERA gånger om dagen i flera timmar. Jag har alltid lite i hemlighet trott att han en dag skulle kunna bli något, eftersom att han alltid varit den som fått spela med dom äldre, fått gå in i A-laget och spela deras matcher. Men det har varit min egna lilla hemliga dröm.
Men NU börjar jag fundera på om det verkligen alltid kommer vara en dröm, kanske kommer han en dag vara en av dom bästa.

Likaså att jag inte kan minnas dagen han inte stod på ett par skridskor kan jag inte heller minnas dagen han gett upp. Han har kämparglöd ända ut i fingertopparna. Han var alltid med och slet för laget, gav inte en hundradel åt den andra laget. Han har också varit skadad endel, men trots smärta så har han inte gett upp. 
När det inte är träning tar han på sig gympadojjorna och går ut för att köra ett fyspass ute i snöstormen. He never give up.

Så den möjligheten han nu har fått är han värd så jäkla mycket.