Baraacarro

Har suttit och bombat min twitter med post sedan jag vaknade, eller rättare sagt sedan igårkväll då jag inte sovt speciellt mycket. Snarare ingenting.
Jag ska inte säga allting, vill ni veta allt så följ mig på twitter @carroklein. Men i alla fall vi hade avslutningsfest för alla nior på södra. Först var några tjejer hemma hos Lovisa och sen drog vi in till kattrumpan(fult namn jag vet) för att träffa alla andra och bara ha det supermysigt och trevligt. Och ja det var jättetrevligt, alla var på bra humör och glad över att vi slutat grundskolan, vi bestämde att alltid hålla kontakten vad som än händer osv osv. 

Och så har vi delen som jag har så svårt för, the guy i like. Okej dom flesta har kännt känslan när det pirrar i magen när man träffar en person? Grejen är att jag har känt denna kille sedan dagis, vi har sett varande varje dag sedan jag var 4-5 år. Så jag kan inte påstå att jag INTE känner honom för det gör jag. Han är min bästavän, en kompis jag kan vara mig själv med och en person jag verkligen inte vill förlora. Han är en sådan person som man kan göra bort sig för 100 gånger utan att skämmas.
Men igår gick jag över gränsen, och ska jag vara ärlig så tror jag att jag har förstört våran vänskap för all framtid. Jag skäms något otroligt mycket över vad jag gjorde, han och hans kompisar ställde upp för mig hela kvällen. Följde mig hem och var hur snälla som helst och det jag själv gör är bara bullshit. Jag har smsat och ringt hela morgonen men jag antar att han sover och igår skrev han bara att det var lugnt och att jag inte alls gjort någonting.

Jag är desperat av svar, jag gillar honom så mycket, så äckligt mycket och nu POFF gone.. ÄNDA nackdelen med att vi ska till Malta idag -  jag kan inte springa hem till honom, plinga på, ge honom en kram och säga förlåt på riktigt. Det gör mig så arg på mig själv.

Fortsätt simma, ciao Carro!

bild på mig och maryamo hos lovi