Chuck, från start till idag! (del 2 - hoppdelen)
Del 1 hittar du här.
Om 8 dagar så har det gått exakt 9 månader sedan vi hämtade hem min prins. 9 månader sedan jag träffade honom för 3 gången i mitt liv och första gången han stod i vårat släp på väg hem till oss.
Som jag skrev i förra inlägget hade jag tävlat lokala ponnyhoppningar 2 gånger i mitt liv, den ena gick bra och den andra rent åt skogen. Klasserna var LD och LC, detta förklarar kanske hur okunnig jag faktiskt var?
En sak var säker, Chuck kunde hoppa och att han skulle lära mig var en självklarhet för mig. Men nu i efterhand kan jag inte påstå att det är han som lärt mig mest, för jag har lärt honom minst lika mycket.
Mitt mål när jag började leta häst var att starta LB, kanske LA om det gick men målet var LB. Redan andra tävlingen vi startade hoppade vi våran första LB och nollade grunden! Och idag 8 och ½ månad senare har vi startat LA. Något jag aldrig kunde drömma om för ett år sedan ALDRIG.
Jag kommer ihåg första gången jag hoppade dig, jag hade noll kontroll och du bara sprang. Första språnget gick i 180 km/h innan hindret och efter hindret tog det ca 100 meter innan jag fick kontakt med dig. Jag fick beskrivningar om att "om han taggar på sista galoppsprången låt honom göra det för annars fattar han inte vad han ska göra". Och jag gjorde så, vilket gav smällar efter hinderna. Han sprnag och sprang och jag satt som en vante på ryggen.
Andra gången jag hoppade dig var en månad senare på ett annat ställe för hennes tränare. Även där fick jag order om att inte hålla så hårt i tygeln, låta honom göra allt själv och bara slappna av. Och det gick, vi hoppade hela 130cm som förövrigt var mitt rekord. Men snabbt gick det och i vissa stunder hann man inte ens tänka klart. Jag visste att han var tittig på hinder, men med lite träning skulle nog allting gå. Här är i alla fall filmer från första pch andra gången.
Jag hoppade honom en gång själv hemma innan vi hade börjat ta hjälp av tränare och jag lät honom springa mot hinderna och hoppa lite sisådär som HAN ville. Han överhoppade en hel del på alla dessa små hinder men jag brydde mig inte över det och tyckte bara att det var roligt med lite fart. En sak jag sedan reagerade över när jag såg bilderna var att han vek in huvudet. Jag gav honom mycket efetrgift och undrade ofta varför han vek in huvudet ändån.. Tänkte att någon tidigare i hans liv kanske hållt i honom väldigt hårt?
Jag började träna och fick mer hjälp, lärde mig att jag inte alls skulle ge honom någon eftergift när det inte behövdes. Hinder under 1 meter klarade han lätt utan en halvmeters eftergift och när jag började med det gav det direkt en stor skillnad på hans tempo. Inte superstor i och för sig men jag märkte att han väntade lite lite i alla fall. Han lärde sig att stanna efter ca 20 meter efter hinderna istället för 50 meter. Framgång!
Vi började även hoppa vattenmatta och det var då jag förstod.
Vi hade ett helvete fraför oss och det kan jag än idag påpeka att det har varit och är. Efter att vi hoppat vattenmatta kunde han bli rädd för vanliga hinder där man tagit bort en bom, hinder med starka färger.. ja ALLT.
Efter denna dagen sträckte han sig och fick vila i 3 veckor. Sen sattes han igång sakta men säkert och han var inte en ängel att sätta igång kan jag inte påpeka. Mestadelen av passen såg ut såhär:
Efter det var det stenhård träning varje dag i princip. Vi tränade dressyr i princip varje vecka och började även träna för Mats varannan vecka. Och i samma veva startade vi våran första lokala hopptävling. Han nollade båda klasserna och jag kommer ihåg att han var jättestark och trots det var jag jättelycklig! Då kände jag verkligen att nu är vi på G, vilket vi va! Tävlingen efter det startade vi LC och LB var nolla i LCn och nollade grunden i LB, omhoppningen stryker vi. Och sen rullade tävlingarna på hela tiden. Och träningarna för mats gick bättre och bättre. Vattenmattorna började släppa mer och mer. Det var någon knapp eller någonting som Mats klickade på för enda sen jag började rida för honom har allting bara gått framåt.
If you can dream it, you can live it!
Om 8 dagar så har det gått exakt 9 månader sedan vi hämtade hem min prins. 9 månader sedan jag träffade honom för 3 gången i mitt liv och första gången han stod i vårat släp på väg hem till oss.
Som jag skrev i förra inlägget hade jag tävlat lokala ponnyhoppningar 2 gånger i mitt liv, den ena gick bra och den andra rent åt skogen. Klasserna var LD och LC, detta förklarar kanske hur okunnig jag faktiskt var?
En sak var säker, Chuck kunde hoppa och att han skulle lära mig var en självklarhet för mig. Men nu i efterhand kan jag inte påstå att det är han som lärt mig mest, för jag har lärt honom minst lika mycket.
Mitt mål när jag började leta häst var att starta LB, kanske LA om det gick men målet var LB. Redan andra tävlingen vi startade hoppade vi våran första LB och nollade grunden! Och idag 8 och ½ månad senare har vi startat LA. Något jag aldrig kunde drömma om för ett år sedan ALDRIG.
Jag kommer ihåg första gången jag hoppade dig, jag hade noll kontroll och du bara sprang. Första språnget gick i 180 km/h innan hindret och efter hindret tog det ca 100 meter innan jag fick kontakt med dig. Jag fick beskrivningar om att "om han taggar på sista galoppsprången låt honom göra det för annars fattar han inte vad han ska göra". Och jag gjorde så, vilket gav smällar efter hinderna. Han sprnag och sprang och jag satt som en vante på ryggen.
Andra gången jag hoppade dig var en månad senare på ett annat ställe för hennes tränare. Även där fick jag order om att inte hålla så hårt i tygeln, låta honom göra allt själv och bara slappna av. Och det gick, vi hoppade hela 130cm som förövrigt var mitt rekord. Men snabbt gick det och i vissa stunder hann man inte ens tänka klart. Jag visste att han var tittig på hinder, men med lite träning skulle nog allting gå. Här är i alla fall filmer från första pch andra gången.
Jag hoppade honom en gång själv hemma innan vi hade börjat ta hjälp av tränare och jag lät honom springa mot hinderna och hoppa lite sisådär som HAN ville. Han överhoppade en hel del på alla dessa små hinder men jag brydde mig inte över det och tyckte bara att det var roligt med lite fart. En sak jag sedan reagerade över när jag såg bilderna var att han vek in huvudet. Jag gav honom mycket efetrgift och undrade ofta varför han vek in huvudet ändån.. Tänkte att någon tidigare i hans liv kanske hållt i honom väldigt hårt?
Jag började träna och fick mer hjälp, lärde mig att jag inte alls skulle ge honom någon eftergift när det inte behövdes. Hinder under 1 meter klarade han lätt utan en halvmeters eftergift och när jag började med det gav det direkt en stor skillnad på hans tempo. Inte superstor i och för sig men jag märkte att han väntade lite lite i alla fall. Han lärde sig att stanna efter ca 20 meter efter hinderna istället för 50 meter. Framgång!
Vi började även hoppa vattenmatta och det var då jag förstod.
Vi hade ett helvete fraför oss och det kan jag än idag påpeka att det har varit och är. Efter att vi hoppat vattenmatta kunde han bli rädd för vanliga hinder där man tagit bort en bom, hinder med starka färger.. ja ALLT.
Efter denna dagen sträckte han sig och fick vila i 3 veckor. Sen sattes han igång sakta men säkert och han var inte en ängel att sätta igång kan jag inte påpeka. Mestadelen av passen såg ut såhär:
Efter det var det stenhård träning varje dag i princip. Vi tränade dressyr i princip varje vecka och började även träna för Mats varannan vecka. Och i samma veva startade vi våran första lokala hopptävling. Han nollade båda klasserna och jag kommer ihåg att han var jättestark och trots det var jag jättelycklig! Då kände jag verkligen att nu är vi på G, vilket vi va! Tävlingen efter det startade vi LC och LB var nolla i LCn och nollade grunden i LB, omhoppningen stryker vi. Och sen rullade tävlingarna på hela tiden. Och träningarna för mats gick bättre och bättre. Vattenmattorna började släppa mer och mer. Det var någon knapp eller någonting som Mats klickade på för enda sen jag började rida för honom har allting bara gått framåt.
bilderna är från våran första klubbhoppning och våran första lokala
Idag har vi debuterat LA och kommer nu fortsätta ligga och tävla LB/LA tills vi kvalar Msv. Och nu vet jag att all tiden var så värd det. Och en sak som jag tänkte få med i texten är att NU vet jag varför han hoppar med huvudet intryckt. Han är otroligt rädd om sina ben vilket man även kan se på vissa bilder då han gärna är högt över hinderna. Men som jag sa han är rädd om sina ben och om hinderna är lite läskiga lyfter han ännu mer på dom och samtidigt försöker han kolla ner/lyssna ner på hindret så att han inte är i eller att dom äter upp honom. Sen finns det säkert en del i att han är rädd att bli ryckt i munnen också men det är då varken mitt eller förra ägarens fel, utan det måste varit sen han var liten då det hängt i sen han var 3 år.
Jag vet att han inte riktigt hoppar genom kroppen och med ryggen när han hoppar så, men vi kommer efterhand som han lyssnar bättre att försöka få mer språng GENOM kroppen.
Här är några bilder på bra exempel på vad jag menar. (det blir alltid bättre ju högre hindrerna är)
Idag har vi debuterat LA och kommer nu fortsätta ligga och tävla LB/LA tills vi kvalar Msv. Och nu vet jag att all tiden var så värd det. Och en sak som jag tänkte få med i texten är att NU vet jag varför han hoppar med huvudet intryckt. Han är otroligt rädd om sina ben vilket man även kan se på vissa bilder då han gärna är högt över hinderna. Men som jag sa han är rädd om sina ben och om hinderna är lite läskiga lyfter han ännu mer på dom och samtidigt försöker han kolla ner/lyssna ner på hindret så att han inte är i eller att dom äter upp honom. Sen finns det säkert en del i att han är rädd att bli ryckt i munnen också men det är då varken mitt eller förra ägarens fel, utan det måste varit sen han var liten då det hängt i sen han var 3 år.
Jag vet att han inte riktigt hoppar genom kroppen och med ryggen när han hoppar så, men vi kommer efterhand som han lyssnar bättre att försöka få mer språng GENOM kroppen.
Här är några bilder på bra exempel på vad jag menar. (det blir alltid bättre ju högre hindrerna är)
fyra år gammal - annonsbilden - första hoppningen hemma - träning
(på första och sista bilden är det två BRA exempel på att han kollar neråt, kolla öronen!)
Här kommer före och efter bilder!
(på första och sista bilden är det två BRA exempel på att han kollar neråt, kolla öronen!)
Här kommer före och efter bilder!
Från detta ↑ till detta ↓
If you can dream it, you can live it!
Kommentarer
Postat av: Tina Sperring
Carro.. Du är så GRYM! Så JÄVLA GRYM! Du är en helt VANLIG tjej! Inte nån rikfamilj som köper färdiga hästar som hoppar allt och det bara är och styra! Men ändp har du kommit lånt! ÅÅÅh jag VIll va som dej! Jag är 14 och har ridit i 8 år jag är jätte duktig men inte i närheten av dej.. Men jag kommer! :D
Postat av: Vera
Jäklar vilken skillnad, vad du lyckats med honom ! Och han är grymt söt, ville bara klargöra ifall du inte visste det. (:
Postat av: bella l
men hade de tidigare ägarna ALDRIG hoppat vattenmatta med han innan? :o för man ser ju att han verkligen är livrädd stackarn :( brukar han bli rädd för nya grejer i vardagen? annars kan man ju nästan tro att det hänt något i samband med vattenmatta tidigare i hans liv...
fin är han iaf! keep u the great work!
Postat av: Sara
Åå vad duktig du är för att du inte ger upp heja heja!jag måste säga att jag tycker det är jätte bra att du lägger upp sånna fail videos då fattar man att man inte är ensam alla har ju olika problem med sina hästar känns skönt att veta att man inte är ensam;)han är skit fin!!!
Trackback
