Baraacarro

Red i paddocken idag, och jag bara frågar mig själv hundra gånger om, va det verkligen min ponny jag satt på idag? Eller va det en miljoner kronors dressyrponny?

HELT AMAZING! Jag började med att trava fram honom, gick på honom så fort han slöade lite och travade bara framåt framåt till jag fick ett bra stöd. När han tog kontakten bra börjar han även automatiskt söka sig framåt och neråt i en bra form. Så när jag flyttat honom lite för skänkeln i båda varven tog jag galoppen. Galopperade mycket på volt tills han slappnade av bra sedan fick han skritta lite. Han var ganska stretig i traven i början men efter galoppen brukar det släppa.

Efter jag hade skrittat ett tag så tog jag och jobbade galoppen, red mycket mer samlat, i princip så samlat som han bara kan, där han tycker det är riktigt jobbigt. När hela kroppen måste hänga med och ryggen jobbar något otroligt. Efter lite nötande på volt i båda varven fick han öka lite längs långsidorna men fortfaranade i samma form. Snacka om uppmärksa för hjälperna och vilket steg han får.

Sen kommer biten som förvånade mig mest, TRAVEN! Travade över 4 upphöjda bommar, han som för några månader sedan inte fattade hur man gjorde och hoppade över ALLA travade nu superfint. Jobbade ordentligt genom hela kroppen och lyfte bra på benen. Nötte bommarna ganska länge innan jag skulle trava av. Skulle testa och länga lite, så tog tillbaka på kortsidorna och längde på långsidorna. Jag kan inte förklara känslan, jag log som en en sol och det kändes som att vi svävade fram. Vissa gånger fick han galoppinslag så det var ju bekräftelsen på att det var i princip max, men dom gångerna han inte fick det, finns inga ord. Ni vet när man ser hästar på TV, gran prix osv så ser det ut som att dom flyger fram, PRECIS så kändes det. Okej att det var min känsla och att det säkert inte var så jätte bra, men herregud. Han verkligen kastade fram benen och satte under bakbenen något otroligt. Jag såg hur han tog i med benen uppifrån hans rygg och känslan.. *.* Jag är fortfarande i chock!

Jag är jätteledsen att det inte finns på film eller bild för fytusan vad fin han var. Detta kommer jag verkligen leva på riktigt länge. Detta ridpasset måste repeteras många gånger, då ska det defenitivt komma på bild och film!

Den här bilden beskriver verkligen min känsla, dressyrtant nästa? (ville inte ta i med en bild på totilas, men denna bilden är verkligen precis som det kändes)