Kom ihåg de bra sakerna, glöm dom dåliga..
Till alla er vill jag säga, det blir alltid bättre. Tänk inte nej, för det blir bättre jag lovar, en dag kommer du också vara glad och positiv till livet. MEN då måste DU låta dig själv bli lycklig.
Jag ser alldeles för många personer och framför allt unga tjejer i min ålder som mår dåligt. Jag själv mår dåligt över när andra mår dåligt, en nära vän till mig och då menar jag riktigt nära vän har det sjukt svårt, för svårt och jag mår såå dåligt av att se henne komma med rödsprängda ögon. (Hade gärna berättat mer men det handlar om mina vänner, mitt privatliv som inte får komma ut här!)
Så alla ni som känner er riktigt nere, eller rent ut sagt känner er meningslösa.. Välj den andra vägen, ta inte samma väg hela tiden, take a chance.. to be happy!
Det jag ville få fram var att alla underbara tjejer och killar på jorden, ni är perfekta precis som ni är. Är det någon som inte vill vara med er, då är det dom som går miste om något bra, inte du!
GLÖM INTE BORT ATT DU ÄR VÄRDEFULL!
Utan mina vänner och min ponny hade jag aldrig varit så lycklig som jag är idag!
Hahha har ju inga roliga bilder på mina grejer hemifrån, kavajen på mig ex :) Ditt inlägg va roligare att läsa! <3
Väldigt bra skrivet! =) /M
ibland måste man hitta det där lilla ljuset i allt det mörka för att sedan få det att växa. vi alla faller någon gång, men som du skriver, man måste tillåta sig själv att känna lycka. vill man vara på botten eller inte, man får ställa sig den frågan 1000gånger om. alla är värda ett bra liv, tro mig, efter en vända på bla behandlingshem så vet jag. bra inlägg carro! du har helt rätt i det här, kram på dig! :)
måste bara säga en sak till, om något dåligt händer har du tre val, antingen låter du det få dig känna stor smärta, du låter det förstöra dig eller så låter du det stärka dig.
Mycket fint skrivet!
Dock så ska man absolut inte glömma bort att det är viktigt att låta sig själv vara ledsen också. Man måste få tid till att sörja. Det är dock väldigt svårt att balansera.
När min pappa gick bort mådde jag såklart jättedåligt, men jag försökte ändå umgås med vänner osv. Ofta när jag kom på mig själv med att le kände jag mig jätteskyldig. Varför ska jag få vara glad när pappa är död?
Nu i efterhand vet jag ju bättre, klart jag skulle vara glad, han vill väl verkligen inte att jag ska vara ledsen.
Tiden läker inga sår, men med hjälp av tiden och lite arbete klarar man sig undan med fint läkta ärr.