Amanda gästbloggar

Här är alltså den första gästboggen som jag valde ut av alla som skickade in. Jag valde Amanda eftersom att jag har följt hennes resa till och från och även haft lite kontakt med henne. Och såklart har vi pratat mycket om Dusty & Klasika eftersom dom var väldigt lika i sättet och komemr från samma ställe. Och det finns så sjukt mycket jag och antagligen Amanda skulle vilja säga, men jag tror det stannar mellan oss. 
Inlägget som hon har skrivit fångar verkligen mig, kolla hennes blogg!


Hej alla Carro's läsare! Mitt namn är Amanda, jag är 16 år gammal och kommer från en liten stad, eller håla kanske man ska kalla det. Jag är för tillfället hästlös, då jag förlorade min häst den 30 Juli 2012, och det är den långa historian jag tänkt berätta om.
 
I September 2011 satt jag ut min dåvarande häst på annons, en ridtravarvalack på 12 år. Samtidigt började jag kolla efter en ny häst, såklart. Antingen var hästarna jag såg för gamla, för unga, för små eller helt enkelt för dyra, jag hade inte en budget som kunde ge mig en häst för 200 000 direkt. Efter en veckas letande hittade jag en häst som såg fin ut, en skimmelvalack på 8 år. Startad LB redo för LA. Provridning bokades in kommande Onsdag. Var självklart jätteglad och och förväntansfull, men dagen innan ringer dom och säger att hästen blev såld. Blev besviken men började återigen kolla efter flera hästar.
 
Såg ett mörkbrunt sto, 6 år gammalt. Importerad från Lettland, hade ett steg 2 die 4, hetsig och studsig häst liksom. Pappa ringde upp ägarna, och vi kunde komma redan dagen efter. Man hade ju hört en del om försäljningsstall, men det var ingenting jag tänkte på då (hon stog nämligen på ett försäljningsstall). Sagt och gjort, så åkte vi dit dagen efter. När vi var framme pratade vi ett tag, kollade på hästen och sådär. Paddocken låg 500 meter därifrån, så vi skulle åka till paddocken i förväg medans dom fixade klart hästen. Vid paddocken visade tjejen upp hästen lite, hästens annonsrubrik var "TUFF häst" och det var hon verkligen. Jag hoppade upp och hästen började småtrava direkt, man kunde knappt ta henne i munnen utan att hon började studsa eller liknande. 
 
Provridningen gick väl egentligen helt åt skogen, hästen var helt vitlöddrig efter 15 minuter, slängde sig över hinderna och hade 5/10 gånger korsgalopp. Men jag gillade det hetsiga stoet, och bestämde redan på plats att det var henne jag ville ha. Den 15 Oktober 2011 hämtade vi hem henne, gick igenom besiktning utan anmärkning. Hon fick stå och landa ett par dagar i det nya stallet, innan jag hoppade upp. Min ridtravare skulle inte åka till sitt nya hem förrän den 12 November, så min syster red honom medans jag red min nya häst, Klasika, som hästen hette.
Vi red ut en bit, Klasika småtravade/taktade hela tiden och på vägen hem backade hon ner i diken, stegrade och hoppade framåt. "Hon är bara laddad" tänkte jag och brydde mig inte om det. Hemma vid stallet igen gick jag in i paddocken ett tag för att känna på henne där. Hon var inte alls som på provridningen, försökte bocka, drog iväg, stegrade konstant. 
 
Vid nästa ridpass klev hon in en söm i hoven, vilket gjorde att hon fick stå i en vecka. Hon sattes igång ganska snabbt efter det, det var ingen längre vila och sömmen hade inte gått in djupt. Ridpassen fortsatte gå som ridpasset jag skrev om ovan, stegringar, bockningar etc. Inga jättestora grejer, men dom fanns där. Och enligt förra ägarna hade hon ALDRIG gjort så. Vi anmälde oss till en Clearround bara för att testa på iallafall, på fjuttehöjder 60 & 70cm. Det var då hon blev helt galen.
Stallet jag stog i var bara 10 minuters skrittväg därifrån, så jag red dit med min kompis i sällskap på min ridtravare. På vägen dit stegrade hon, vände om samtidigt och försökte dra iväg. Fick till slut hoppa av och gå till klubben. På framridningen stog hon nästan rakt upp på bakbenen och GICK ut från framridningen på bakbenen. Dom små klasserna jag hoppade var inget att hänga upp i julgranen direkt. 
 
Ridtravaren åkte till sitt nya hem och kvar var Klasika. Men det gick bara sämre och sämre, min tränare testade att rida henne men ville hoppa av efter 2 minuter. Vi hade kollat tänderna, provat ut sadeln, satt på snällare bett, hackamore, vi ändrade på ALLT för att se vad som var fel. Men ingenting blev bättre. En vända i December/Januari var vi påväg att lämna tillbaka henne, men jag ångrade mig och ville ge henne en chans till. Folk snackade verkligen om oss, när jag kom in i ridhuset gick folk ut, folk bad mig ge "den farliga hästen" ett skott i pannan.
 
Den 18 Januari åkte hon på en lätt senskada efter att ha lekt rövare i hagen. Skritt 20/minuter per dag uppsuttet var det ända jag fick göra. Hon blev tokig, så ett tag provade vi till och med att trycka på henne snodd, ganska hårt spänt. Men hon var fortfarande helgalen. Mot våren blev hon lite bättre. Hon hade inte stegrat på länge och jag kunde skritta henne lugnt i form. I April blev hon friskförklarad och jag började trava henne, fortfarande jättefin. Galoppen började komma, fortfarande jättefin. Vi bytte stall någonstans här, för bättre träningsmöjligheter och lite annat. Hon höll sig jättefin, satte faktiskt riktigt fina muskler och gick inte med huvudet bland molnen. Finare än någonsin! Jag var jättenogrann med hennes form, och det var det som lyckades hålla henne bra.
 
Jag reste sen bort i en vecka, och min kompis longerade henne medans jag var borta. När andra red blev hon lite smågalen, men inte när jag red alltså. Därför longerade hon henne endast. När jag kom hem blev hon det där "monstret" igen. Jag satt på långa tyglar, och hon reste sig så högt att hon var påväg över. Hon stog där på ett ben, hade inte jag lutat mig åt sidan så hon tappade balansen hade hon gått omkull. 
 
Vi bokade klinikbesök, och hon hade blivit halt på alla fyra, dom kunde inte ens röntga pga att det var så mycket. Veterinären ville ta bort henne direkt, men vi testade en kortisonbehandling i hela ryggen. Återbesök om tre veckor.
 
Tre veckor gick fort, för fort. Den 30 Juli stog vi där igen. Vi röntgade ryggen, helt normalt. Dom gjorde sen rektalt ultraljud och då hittade dom ETT av felen. Det var en led djupt in i ryggen som var trasig, och aldrig skulle bli bra. Så hon fick somna in. Grät i timmar, den vackraste hästen jag någonsin ägt och kommer äga fick just somna in. Veterinären konstaterade att det var en skada som funnits länge, och hon hade många andra skador som vi inte ens behövde kolla upp, för det fanns inget att göra. Allting var troligtvis gamla skador.
 
Kan ju även säga att emellan denna tiden så kontaktade en tjej mig, och berättade att Klasika vart såld till henne, i två veckor. Men dom lämnade tillbaka henne pga att hon stegrade. Något som försäljningsstallet sa att hon ALDRIG hade gjort. Dom sa även att tjejen som köpt henne var hennes väninnas dotter, som bara hade haft henne i tre dagar. Ingenting av detta stämde, vi blev ljugna rakt upp i ansiktet och det finns MYCKET mer jag skulle kunna skriva, men det tänker jag inte göra.
 
Hela grejen med att ta bort en häst är väldigt nytt för mig, och jag mår inte så jättebra som många av er som läser säkerligen förstår. Kan även tillägga att min häst kom ifrån samma ställe som Carro's gamla.
 
Här nedan ser ni ett par bilder, fina och mindre fina. Vill ni hitta mig så heter min blogg www.Klasika.blogg.se


Tack så jättemycket Carro, för möjligheten att gästblogga på din blogg, och tack till alla er som läste!
/ Amanda

Kommentarer
Postat av: Siri

Oj vilken historia!

2012-08-09 @ 16:48:42
URL: http://sirieinarsson.blogg.se
Postat av: Malin sandin

Usch hur folk håller på! Skulle aldrig ljuga om min häst och sälja
den. Åh herregud, patetiska människor.
Föll en tår när jag läste, rörande! Stå på dig :)

2012-08-09 @ 17:18:02
URL: http://Tsmklararviallt.blogg.se
Postat av: Stinis

Finaste knasklas.. Så fruktansvärt underbar :(

2012-08-09 @ 21:06:58
URL: http://stinalaarssoon.blogg.se
Postat av: Anonym

Jag känner Amanda, och det är vådligt väldgt tråkigt det som hänt.. Men jag måste tillägga att Amanda tog hand om Klas perfekt. Hon hade inte kunnat gett henne ett bättre avslut.. Och Amanda har absolut inte överdrivit någonstans, jag har själv ridit den där hästen och följt med Amanda när hon ridit - hon gjorde faktiskt väldigt höga stegringar ibalnd och det var obehgligt att se på... Men Klas hade något riktigt speciellt! Hon hade även underbara dagar när jag red henne någongåmg och Amandafick henne riktigt fin... Så creed till Amanda som kämpat för den här hästen! Hon har verligen slititoch kämpat trots alla blickar, kommentarer och framförallt allt prat bakom ryggen.. Synd att hon aldrig fick visa dom att klasika visst kunde gå bra, Klas skulle sopat banan med de andra... Vila i frid Klas.

2012-08-09 @ 21:32:46
Postat av: Alva

Kommentaren över var från mig förresten haha!

2012-08-10 @ 12:19:57
URL: http://opaline.blogg.se
Postat av: Alexandra Jeppsson

Shit. Finner inga ord... Helt otroligt :(

2012-08-10 @ 17:35:19
URL: http://skeckryttaren.blogg.se
Postat av: LINDA RISBERG

Håller med Alexandra här ovanför :(

2012-08-10 @ 22:12:48
URL: http://lindarizberg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0