Serverad SM ponny / något att kämpa med?
Jag är inget större fan av Nellie över huvud taget, läser inte hennes blogg, utan kikar in någon gång ibland och kollar på bilderna typ. Men så kollade jag in idag och tog mig tiden att läsa ett av hennes inlägg och just det stycker här över som jag kopierade tycker jag var riktigt bra skrivet.
Det är väldigt ofta mellan valet och kvalet när man köper häst. Jag hade bestämt mig innan vi började kolla på ponny att jag ALDRIG skulle köpa en "färdig" häst, utan ville kolla på lite flera ponnyer som jag kunde kämpa med. Jag kommer fortfarande ihåg hur det var när jag red min drömponny, han var perfekt på alla sätt och vis, hade gått LA dressyr med riktigt goda resultat, men hade endast gått LC hoppning. Han föll jag pladask för, men min mamma tyckte inte om honom, inte heller min tränare.
I alla fall, tillbaka till ämnet. Min mamma sa nej till väldigt många ponnyer vi provred eftersom att dom var för okunniga, mamma ville ha en perfekt ponny som gått de klasserna jag vill starta och som aldrig gjorde något annat än det man själv bad den göra. Skulle vi hittat en sån ponny hade jag aldrig kunnat komma speciellt högt upp i klasserna, eftersom att man får vad man betalar för. Een häst som gått alla klasser den har kapacitet för, säljs ju för det priset som den är värd, medans en häst som gått LC men har kapacitet för LA kan man ju få billigare eftersom att den inte gjort så mycket. Hänger ni med?
Så vi letade vidare och hittade min drömponny, inte tävlat lokala tävlingar innan men kapacitet för LB/LA hade han. Han var perfekt i mina ögon, inte tävlad - med det fanns kapacitet, lite rädd av sig men inget vi märkte av speciellt mycket. Och att han var otroligt snygg var inte heller något vi tvekade på. Han hade allt. Jag hade äntligen fått en ponny att jobba med, att kämpa med upp till toppen.
Men att det sedan längre fram tog stopp är en annan femma, jag hade gett allt och lite till, det funkade helt enkelt inte.
Vi började om på nytt men jag ville fortfarande ha en ponny att kämpa med, det fanns inte ens i mitt huvud att köpa en klar ponny att åka ut och starta LA med första tävlingen. NEVER. Så hittade jag Chuck, startad LA och allt detdär. Jag kollade in på hans annons gång på gång på gång, men han var 7 år och hade gått LA så kände att det inte var något för mig. Dels för att vi skulle ha en slutmätt ponny och dels för att han hade gått LA redan. Ja det var därför.
Men att han var riktigt jäkla cool, det kunde jag inte säga annat om, just därför kollade jag in hans annons och film måååånga gånger.
Så skulle vi och prova en annan ponny i närheten och tog han i samma veva, bara för att känna av och lära sig mer om hur hästen man vill ha ska vara. Men jag fastnade för honom, fanns ingen annan i mitt huvud, ja den historian behöver ni inte höra igen. I alla fall, jag gick direkt till datorn när jag kom hem för att checka hans resultat på TDB och EQUIPE och jag kunde inte hitta en enda gång där han var felfri. Då kände jag ännu mer att denna ponnyn ska jag ha!
Ni fattar grejen? Jag, mamma och tränare såg direkt att han hade enorm kapacitet och hennes tränare(marco kutchers bror) sa till mig att han kommer gå SM nästa år(detta året). Visst att han säkert var snäll och så för att få ponnyn såld, men man ljuger inte om att den kan gå SM om den inte kan hoppa Msvb, om ni förstår hur jag menar?
Där fick jag för andra gången i mitt liv en ponny att kämpa med, och det är det minsta jag kan säga, för det har inte varit lätt på vägen hit vi har kommit nu, och tänk då vart vi är om ett år. Vi kommer kunna nå toppen, tillsammans! Och jag är så jäkla glad att vi tog chansen till denna ponnyn, ponnyn med kapacitet. Jag hade ALDRIG kunnat känna samma sak om jag fick en färdig ponny. Jag ser alltför många som rider på färdiga ponnysar som dom får billigt. Det är säkert roligt för dom som gör det, köper färdiga häster efter vartannat och startar MSVB 4 tävlingen när dom kvalat in och sen fortsätter mot SM och EM. Dom kanske tycker det är kul, men jag själv skulle ALDRIG kunna vara stolt över det, aldrig!
Jag tycker att om man vill komma långt med sin ridning ska man inte köpa färdiga hästar, utan köp något som man måste lära sig att rida på, jag hoppas ni förstår min konstiga text!
VAD TYCKER NI??
Måste även säga tack till familjen olsson och Natalie att ni gav mig chansen till att köpa denna ponnyn!
Jag är lite kluven i frågan. Köpte min (lilla) häst väldigt billigt och det ligger flera års jobb framför oss innan vi ens kan tänka på att åka och tävla - samtidigt som jag vill ha en (större) färdig häst som gått 140 (vilket jag skulle köpt från början) :)
Riktigt bra skrivit! Håller verkligen med dig, jag kan inte riktigt unna någon som har köpt en ponny som gått höga klasser som tex SM samma glädje när det går bra på en tävling som en som har köpt en "vanlig" ponny och verkligen kämpat för att ta sig dit den har kommit istället för att glida in på en räkmacka. De har verkligen fått kämpa för att komma någonstans och verkligen lärt sig rida ordentligt! Jag hade inte velat ha en ponny som man kan sätta upp vem som helst på och den går ändå runt en msv bana, då är det ju inte för att du har jobbat upp det utan den går bara på ren rutin. Det känns fruktansvärt bra när det går bra och man vet att det är en själv som har gjort det liksom, innan kom jag och spottis inte ens runt en LD bana utan att stanna ut oss på typ andra hindret xd och nu går hon LA felfritt och utan minsta lilla tvekan någonstans, DET känns bra!
Förstår helt och hållet din poäng, och jag håller med, men ändå så bara för att man köper en utbildad "fin" häst behöver det inte betyda att det går något vidare! Min ponny är ett mkt bra exempel! En häst som är utbildad LA i dressyr och hade kapacitet inom hoppning (inte längre dock, då hon haft fång), men ändå har det tagit mig 2,5 år att ens hitta knapparna på henne, och än går det inte 100! Nu är hon dock ingen häst som bara gör som man säger åt henne utan hon är mer "om DU gör helt rätt, så gör JAG helt rätt" fattar du? Så jag förstår din poäng helt och hållet, och jag håller med dig! Jag hade aldrig kunnat vara stolt om jag inte visste att det är JAG som har lärt MIG (för hon kunde redan) och jag vet att det jag gör rätt, det gör jag helt rätt! :) skulle vara rätt så tråkigt att inte ha ngn utmaning, om allt går perfekt från start, man vill ju ha något att jobba med, att utveckla :p hoppas det inte blev allt för flummig text x)
Jag håller inte riktigt med dig. Man kan väl visst ha det kämpigt för att man har köpt en färdig häst? Du säger att du aldrig skulle haft den känslan om du köpte en färdig häst, men det vet du väl inte eftersom du inte har haft en "färdig" häst? Det är viktigt att man har bra ponnysar att lära sig på - somsagt bara för att en ponny gått stora klasser med bra resulatat menas det inte att man åker på ett bananskal genom alltihop..?
Men alla tycker olika, och det är väl tur det;)
sv. riktigt bra skrivet. jag har flera gånger fått frågan om varför jag köpte min fjording, Hannibal, när jag hade kunnat köpa en ponny som kunde gå de höga klasserna.
Hannibal gick inte ens runt en bana på 50cm när jag köpte honom, men både jag, mamma och mammas kompis (var med vid provridningen) så att det fanns något i honom. När jag köpte honom så skulle han fylla 6 det året, så han var ju lite av en "oslipad diamant" enligt oss.
Vad rätt vi fick tillslut. för med mycket träning osv så har han tagit sig till vinster i LB och hoppar på MVSB-höjd hemma utan problem. Jag ville ha som du, en utmaning, en häst att utvecklas ihop med liksom. :)
Tycker faktiskt att du har lite fel. Tyvärr är det många som köper ofärdiga hästar som INTE klarar av det. De tror att de är otroligt kunniga och köper sig en ungponny som de egentligen inte har kunskap för att utbilda. i de fallen är det bättre att köpa en utbildad ponny som man kan lära sig att rida ordentligt, sedan kan man börja fundera på att köpa en mer "orutinerad" häst.
Jag själv köpte ponny som ren ridskoleryttare för snart två år sedan, provred flertalet ponnyer i olika utbildningsskalor (5 åringar - 10 åringar). På den tiden trodde jag att jag skulle klara av att utbilda en ponny, idag vet jag att jag inte fixat det och än i dag känner jag mig osäker då jag inte vill ta det ansvaret då jag inte har rätt kunskap i bagaget ännu. Det slutade med att jag hittade en GULDponny på 10 år. Han var väldigt välutbildad och tävlat i hoppning med bra resultat upp till LA. Köpte honom dock som dressyrponny, där han hade gått LB på 82% men en utbildning på FEI-nivå.
Idag har jag en ponny som lärt mig så otroligt mycket. En ponny som inte tillåter att jag gör fel, jag måste göra exakt rätt för att han ska göra rätt. Han är den perfekta förstaponnyn och läromästaren för mig, den dagen vår resa är slut kommer jag ha tillräckligt med kött på benen. Och bara för att man köper en utbildad ponny med tävlingsrutin betyder inte det att man går och placerar sig i varenda tävling och klättrar i klasserna. Vi tävlade LC-LB dressyr hela förra året, med en placering i vår 18 start. Vi ligger fortfarande kvar på samma nivå idag, med samma placeringsstatistik i bagaget. Jag kämpar nästan mer med min 12 åriga ponny än folk gör med sina ungponnyer på dressyrbanorna här i Dalarna.
Det här blev kanske lite rörigt, men dit jag vill komma: ibland kan man behöva den där rutinerade ponnyn i början innan man tar sig ann uppdrag man inte är lämpad för egentligen. Och bara för att man köper en färdig ponny betyder inte det att man "glider runt" på någon annans jobb. Sedan är allt åsikter och alla tycker olika, det köper jag. Men det är min syn på saken. :)
