Don't know anything at all
Något som också är normalt är att vara trött på att rida, det händer alla någon gång i livet, såklart har jag varit sugen på att shoppa loss med mina vänner istället för att svettas i sadeln, men det är något annat denna gången. Denna gången är motivationen nere på noll, down.
Kanske är det bara en grej som är nu när det är så sjukt mycket i skolan, eller så är det mer än så? Inte något som kom nu för att han tappade en sko eller så, det har varit så i några veckor, har bara inte tagit mig tiden att säga som det är.
Som Julia Lundgren skrev i ett inlägg, är allting verkligen så perfekt som h*n säger? Och jag känner igen mig så i den meningen, är allting verkligen så bra som jag säger? Är mitt liv perfekt bara för att jag har en sjukt fin och underbar ponny? Är mitt liv perfekt bara för att jag har världens bästa vänner? Är mitt liv perfekt bara för att mina föräldrar ställer upp på mig och för att jag ska gå på Justin Bieber med en go vän? Är mitt liv perfekt då..?
Känslan för dagen är att jag vill krypa ner mig under täcket och ligga där i en halv evighet.
Sist av allt vill jag gå till stallet och rida, men varför?? Är inte ens tävlingssugen.. Hela förra veckan snackade jag om hur peppad jag var inför tävlingen, men fuck no. Var inte alls peppad, inte alls över huvudtaget. Min dröm är att tävla höga klasser inom hoppningen, typ OS eller EM, inget jag tänker satsa på eftersom jag vet att jag inte kommer nå dit, men jag har alltid varit så jäkla peppad, velat bli bättre och bättre, muskla min ponny och se skillnad. Men nu känner jag bara, who cares?
Jag blir bara sur på mig själv över att det faktiskt är så, jag hoppas verkligen verkligen på att det bara är något tillfälligt, MEN jag vet inte vad jag ska göra för att få tillbaka motivationen? Skulle någon kunna hjälpa mig? Mina mål är en bit bort och jag vill ju kämpa för det, men inte som det är nu. Vill hitta tillbaka till motivationen.
Det har också varit så för mig. Har inte alls orkat med stallet och känt mig riktigt omotiverad. Ett tag var jag nästan nära på att säga att jag inte orkade ha en häst längre. Men jag kämpade och tvingade mig själv igenom den tiden, för vad hade man för val när man har en häst att sköta som man inte bara kan skita i?. Detta är säkert bara något tillfälligt som snart kommer gå över, det gjorde det för mig! :)
Känner precis som dig, vill bara ligga under täcket hela dagen fast till skillnad från dig känner jag pepp till själva ridningen men resten, träningen från marken och så :( Men är som du trött på allt, vi får la deppa tillsammans tills det vänder :P <3 hihi
Jag känner igen mig i det där. Innan tog jag skolan på största allvar, jag ville ha MVG i allt. Det första jag gjorde när jag kom hem från skolan var att plugga, plugga och plugga. Kunde sitta i fleraflera timmar med en uppgift men ändå inte vara helt nöjd. Nu känner jag bara, who cares? Jag tror inte mitt liv blir så mycket bättre av att min kompetens i de olika ämnena står nedskrivet på ett papper? Det gäller att prioritera här i livet och jag vägrar låta skolan ta över min "barndom". Man är bara barn en gång i livet, fatta EN gång. Sorligt men sant och då känner jag att "varför i hela helvete ska jag sitta och ödsla tid på något som är så emot min vilja när jag kan göra så mycket andra saker istället som jag faktiskt vill göra?".
Jag har också haft en sån där "dipp" med stallet under hösten. Inget har liksom känts roligt trots att jag har en sketafin ponny i stallet som vill arbeta och utvecklas. Jag tror att det är viktigt att bryta mönstret i vardagen någon gång ibland Carro, det har hjälpt mig. För man hamnar i samma situation varje dag. Man åker till skolan, kommer hem, äter, åker till stallet, kommer hem, pluggar, sover. Det är så uppenbart att man varje dag redan VET vad man ska göra, då blir det tråkigt till sist. Man behöver ta den där shoppingrundan med sina vänner, man behöver åka den där extra svängen i bilen, man behöver helt enkelt komma bort från allt "måste göra".
När man varit borta en tid, det är då man verkligen känner längtan efter att få rida osv. När jag är omotiverad till att tävla (händer nästan aldrig) så brukar jag sitta och titta hela natten på gamla tävlingar med Padde, man får en sån kick att "fan vad bra det där gick".
Hoppas det blir bättre Carro och ta dig tiden att göra annat du annars inte hinner med som du kanske egentligen vill göra. Våga bryta mönstret och kom tillbaka sedan - mer motiverad än innan!
Kram Elin
Känner igen mig så väl, dock tappade jag motivationen för allt gick rent åt helvete. Otto kastade sig i full panik flertalet gånger per pass. Vi fick inte rida ut, inte rida i paddocken och i ridhuset är det ingen ide att gå in för det går ändå inte att rida honom där inne. Vi får inte ta tränare till vårat stall och han gick inte att lasta. Allt var ett rent helvete. Skolan gick jag i några dagar i veckan, ett fåtal lektioner men det värsta var att jag hade så mycket ledig tid, när alla gick i skolan, att jag nästan blev "folkskygg".
Nu ska jag sluta på min emonovell, men ville bara säga att du absolut inte är ensam. Försök hitta någon som kan ta chuck ett tag och se om motivationen kommer tillbaka? Eller köp något roligt, det brukar också hjälpa.
Har känt sådär med ibland. Mitt tips är att bara göra roliga saker med pålle! Ut och flumma barbacka i skogen, busa galoppera och strunta i hur det ser ut, bara ha kul ;) Det har Soccan och jag kört med flera gånger i veckan på sista tiden
För att få tillbaka ridsuget - ha bara kul! Inga pressande träningar eller tävlingar på några veckor. Ta en paus, rid bara i skogen eller bara ett roligt ridpass där du vill rida. Låt någon ha honom några dagar om detta inte funkar. Detta funkade för mig! Lycka till Carro, allting kommer bli precis som du vill i slutändan!
Kram på dej!
Jag tänker lite som Sara, att göra roliga saker som busa i skogen och känna att man varje dag måste rida "seriösa" ridpass. Det brukar också bli roligare och lättare om man har någon kompis med sig, och om den också rider så kan man flumma lite tillsammans när man gör iordning pållarna och när man skrittar fram och så ;)
Det är något som hjälpt mig när man har noll motivation, för det händer nog dom flesta någon gång i livet.
Har också haft så men då är det ett tips att ta en liten paus från ridningen. Inte rida lika mkt, nät du väl rider bara busa. Sen kommer nig motivationen tillbaka!
Du rider så himmla bra! Du ska vara jätte stolt!
Jag tror också du måste tänka på hur underbart det är när dj väl har uppnått det du tränat på! Var det inte jättekul när han fick sina halsmuskler?! Eller när han hoppade vattenmattan på första försöket?! Du får inte tänka "det här måste vi göra" utan tänk "åh va kul det ska bli när vi har lyckats med det här!"
