Baraacarro

Jag och mamma hade inte kollat på annonser på ett tag då vi inte visst hur snabbt vi kunde skaffa häst då vi redan hade Chancy hemma. Men jag kunde inte slita fingrarna så var inne på hästnet minst 10 ggr om dagen. Men aldrig hittade jag något "BAM"!
Jag hade varit inne på Chucks annons ett par gånger och tänkt att han hade jag velat ha om han var 8 eller mer. Men asso han fastnade inte riktigt i mitt huvud. Jag glömde han så fort jag lämnade annonsen.
Varje gång jag var inne på hästnet gick jag in på hans annons och kom på varje gång att denna hästen känner jag ju igen. Till slut insåg jag att jag ändå tyckte om honom lite. Så visade honomm för mamma sen va det inte mer med det.

Annonsbilden


Tiden gick vidare och så bestämde mamma och pappa och jag för att ta en vecka i norge och på vägen upp sa mamma att vi kunde kolla på en ponny eller två. Och då kom vi på att Chuck och en annan ponny var väldigt nära så varför inte?
Vi åkte dit för att mest kolla och känna efter lite vad det finns för hästar här i världen och vad som jag passar bäst med. Jag visste när vi åkte dit att denna ponnyn hade enormt kapacitet vilket vi hade sett på försäljningsvideon. Och vi trodde han var ganska lagom kraftig och så. Så när vi kom dit fick vi oss en riktig chock.
Han stod där tanig och lång. Och jag tänkte direkt att han kommer gå sönder om jag sätter mig på honom.

Alltså vad ni kan förstå så var jag egentligen inte så intresserad av denna ponnyn. Dels för att jag visste att vi inte skulle köpa en spinkig ponny eller en som inte var slutmätt.

Men när jag såg Natalie rida så ändrades allt! Jag blev helt fast med blicken, stod säkert och dreglade och haha typ hade fjärilar i magen. Jag var kär! Jag hoppade upp och känslan blev direkt 3 ggr bättre än när jag stod på marken. Jag skulla ha honom. Jag bara visste det. Den ponnyn, den var min min min. Jag visste att han skulle bli min, jag bara visste. Tills några timmar efter.

Mamma gillade honom inte. Han var inte alls den typ av häst vi letade efter. Vi ville ha en kraftig ponny, och slutmätt. Och chuck var också lite tittig på hinder vilket mamma heller inte gillade. Men jag hade bestämt mig. Jag skulle ha honom. För att inte göra inlägget så himla långt så skiter jag i alla känslor här. Kan bara säga att jag grät och grät och grät. Mamma ringde till ägaren och sa att vi inte var intresserade, att det inte var den tycpen av häst vi ville ha. Jag gick i tusen bitar. BOKSTAVLIGT TALAT!

Det gick flera veckor inna vi åkte och provred igen, jag hade lagt honom helt bakom ryggen. Och vi var SÅHÄR nära på att köpa en annan ponny, men sen ångrade jag mig i sista stund. Så jag fick börja leta igen och där. BANG, så hittade jag min dreamponny! Och mamma gillade honom så vi tänkte åka och provrida. Dock var det jättelångt dit så jag fick tjata endel.
Och så en dag kom mamma in på mitt rum och började prata med mig om att jag inte kunde åka dit och provrida, att det var för långt. Och jag blev så sjukt förbannad. Så då sa hon tyst till mig: Men vi ska åka och provrida Chuck igen.

Jag kan bara säga att mina tårar rann. :')

Så vi åkte dit och red igen, jag red för hennes tränare och jag hoppade höjdrekord osv. Lycklig är va jag är.

Vi beställde besiktning och han gick igenom och veckan efter hämtade vi honom halvägs hem till dom då dom kört halva vägen. Och nu har han varit min i 1 vecka och 4 dagar!

Och jag kan inte bli mera lycklig!

Vad mycket text det blev, men när jag väl börjat skriva tar det bara inte stopp!