Its hard to believe

Varje dag vaknar jag upp med den där känslan i magen. Den känslan jag hade för 2 månader sedan. Allt det jag hade på mina axlar. Och när jag sätter mig på cykeln för att cykla till stallet det är först då jag inser. Det är inte du som kommer stå hagen, det är inte du som kommer gnägga åt mig, det är inte dig jag kommer borsta, det är inte dig jag kommer oussa på mulen, det är någon helt annan.
För du är flera mil ifrån mig.
Och även om jag tror att jag gjorde rätt så saknar jag dig något enormt.
Jag börjar gråta varje gång jag hör ditt namn, varje gång jag ser en bild på dig. När jag ser att du är lycklig. Varför kunde det inte bli så med oss. Jag vet att så som det är nu, nu kommer ni två nå toppen. Även om det känns tungt att det inte är vi.
Nu känner jag ångesten hela tiden, 24 timmar om dygnet. Det känns verkligen som att jag gav upp. Och nu vill jag bara ha hem dig igen, börja om på nytt.
Men det skulle aldrig funka. 
Min fina fina fina fina fina prins. Om du bara visste, om du bara visste..
Om ni bara visste.
Min gula fina ponny, min dröm på fyra ben. När jag sa att jag inte älskade honom. Jag gjorde det. För mycket för att förstå. Du är min på papprerna, du är min i hjärtat. Men du är samtidigt någon helt annans. Någon som du är lycklig med. Och det är det viktigaste just nu.
Att du är lycklig.

Fina du. Underbara du. Jag saknar dig.


Kommentarer
Postat av: Viktoria

Förstår att du saknar honom.. :( <3

2011-07-27 @ 21:02:27
Postat av: Sara Carlsson

sv: ah på måndag :)

Jovisst det kan jag göra :D har ingen aning om hur det kommer gå, men iallafall x) haha

2011-07-27 @ 22:09:34
URL: http://carlssonpataket.blogg.se/
Postat av: Emelie

Varför skilldes ni åt? :( jättefin ponny och ni var fina tillsammans!

2011-07-27 @ 23:56:59
URL: http://norrakullensstall.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0