I am sorry, yes i am.
Alla gör misstag, ALLA! Ingen är felfri right?
Alla har någongång gjort något dom ångrar, ingen lever i ett liv fullt av lycka och perfketion.
Även jag gör misstag.
Men vissa gör även saken värre, gör större mmisstag än andra, och jag är en av dom.
Jag önskar nog egentligen att jag kunde spola tillbaka tiden, ett halvår ungefär. Det senaste halvåret har bara blivit fel. Allting har gått åt skogen och jag ångrar verkligen allt jag gjort. Allting har gått snett. JA, allting.
Hela mitt liv har blivit ett enda misslyckande, ett enda stort fiasko.
Ett helt halvår har det varit såhär, vem fan har jag blivit? Jag känner inte igen mig själv längre. Jag blir fan rädd när jag kommer på mig själv med vad jag gjort. Jag blir så grymt besviken på mig själv, mitt självförtroende sjunker till noll och jag vågar inte kolla någon annan stans än rakt ner i marken.
Och va ska jag göra åt saken, jag kan inte spola tillbaka tiden, jag kan inte ändra på allt jag gjort, jag kan inte göra om detta. Jag måste leva med det.
Jag kommer säkert ångra detta inlägget sen också. Men jag kan inte fortsätta såhär, allt det jag har på mina axlar. All ångest. EVERYTHING. Jag kan inte gräva ner mig.
Så vad fan ska jag göra åt saken? Gosh, det är inte lätt dehär.
Först och främst vill jag säga till mig själv att det kommer bli bra, jag kommer bli bra, vi kommer bli bra. Att jag en dag kommer kunna lägga detta bakom mig och se framåt, inte blicka bakåt. Jag har försökt innan men det har inte gått att släppa. För jag har alltid påmints om det. Jag har gjort misstag för länge sen och nyligen och hela tiden. Men jag ska glömma det.
Jag vill också säga att jag har varit taskig mot mina kompisar, inte bara en. Utan alla. Jag har bahandlat mina vänner som skit. Jag har tagit allt mför givet, jag har varit den där kompisen ingen vill vara med. Eller så har det känts i alla fall. Jag har snackat en jävla massa skit, tolka mig rätt! (Snackar inte skit om mina vänner, snackar skit om personer jag inte känner)
Och jag vet hur jävla fel det är, men det har bara blivit så.
Vissa kanske kan gå med det och inte bry sig, men jag pallar inte. Jag pallar inte trycket att sitta och snacka om folk bakom deras ryggar. Och fan vad jag verkligen ångrar allt jag gjort.
Och allt är mitt fel, det är mitt liv. Det är mitt ansvar. Och det är jag som ska återställa det.
Jag är grymt ledsen alla!
Jag behöver komma bort, när jag är med min familj mitt ute ingenstans. Vet ni hur jävla rätt det känns? Även om vi ofta bråkar, om jag alltid sitter vid datorn och om vi aldrig är som en "familj". Seriöst. Jag behöver det. Jag behöver komam bort. LÅNGT BORT
Alla har någongång gjort något dom ångrar, ingen lever i ett liv fullt av lycka och perfketion.
Även jag gör misstag.
Men vissa gör även saken värre, gör större mmisstag än andra, och jag är en av dom.
Jag önskar nog egentligen att jag kunde spola tillbaka tiden, ett halvår ungefär. Det senaste halvåret har bara blivit fel. Allting har gått åt skogen och jag ångrar verkligen allt jag gjort. Allting har gått snett. JA, allting.
Hela mitt liv har blivit ett enda misslyckande, ett enda stort fiasko.
Ett helt halvår har det varit såhär, vem fan har jag blivit? Jag känner inte igen mig själv längre. Jag blir fan rädd när jag kommer på mig själv med vad jag gjort. Jag blir så grymt besviken på mig själv, mitt självförtroende sjunker till noll och jag vågar inte kolla någon annan stans än rakt ner i marken.
Och va ska jag göra åt saken, jag kan inte spola tillbaka tiden, jag kan inte ändra på allt jag gjort, jag kan inte göra om detta. Jag måste leva med det.
Jag kommer säkert ångra detta inlägget sen också. Men jag kan inte fortsätta såhär, allt det jag har på mina axlar. All ångest. EVERYTHING. Jag kan inte gräva ner mig.
Så vad fan ska jag göra åt saken? Gosh, det är inte lätt dehär.
Först och främst vill jag säga till mig själv att det kommer bli bra, jag kommer bli bra, vi kommer bli bra. Att jag en dag kommer kunna lägga detta bakom mig och se framåt, inte blicka bakåt. Jag har försökt innan men det har inte gått att släppa. För jag har alltid påmints om det. Jag har gjort misstag för länge sen och nyligen och hela tiden. Men jag ska glömma det.
Jag vill också säga att jag har varit taskig mot mina kompisar, inte bara en. Utan alla. Jag har bahandlat mina vänner som skit. Jag har tagit allt mför givet, jag har varit den där kompisen ingen vill vara med. Eller så har det känts i alla fall. Jag har snackat en jävla massa skit, tolka mig rätt! (Snackar inte skit om mina vänner, snackar skit om personer jag inte känner)
Och jag vet hur jävla fel det är, men det har bara blivit så.
Vissa kanske kan gå med det och inte bry sig, men jag pallar inte. Jag pallar inte trycket att sitta och snacka om folk bakom deras ryggar. Och fan vad jag verkligen ångrar allt jag gjort.
Jag har verkligen varit en "mean girl".
Så alla som känner sig träffade.. SNÄLLA, förlåt.
Jag ska ta tag i mitt liv. Även om jag ibland inte orkar.. igentligen vill jag verkligen spola tillbaka tiden, alldeles för långt för att ni ska fatta. But my life is a hell.
Så alla som känner sig träffade.. SNÄLLA, förlåt.
Jag ska ta tag i mitt liv. Även om jag ibland inte orkar.. igentligen vill jag verkligen spola tillbaka tiden, alldeles för långt för att ni ska fatta. But my life is a hell.
Och allt är mitt fel, det är mitt liv. Det är mitt ansvar. Och det är jag som ska återställa det.
Jag är grymt ledsen alla!
Jag behöver komma bort, när jag är med min familj mitt ute ingenstans. Vet ni hur jävla rätt det känns? Även om vi ofta bråkar, om jag alltid sitter vid datorn och om vi aldrig är som en "familj". Seriöst. Jag behöver det. Jag behöver komam bort. LÅNGT BORT
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Carro, om du vill prata med någon om detta så finns jag alltid vid din sida! <3
Trackback
