Baraacarro

Jag trivdes med det, från början var jag här med 50 läsare om dagen och skrev för mina vänner, mitt liv, mina dagar, mina åsikter. Ingen va emot mig då, men samtidigt så blundade jag för verkligheten.
Jag visste inte vilka konsekvenser det hela kunde ge. Jag var en minibloggare väldigt länge. Men nu har några fler fått upp ögonen för mig. 
Inte flera tusen, men ett par stycken och jag är NÖJD.

Jag har en gång varit den som suktat efter fler läsare, velat vara på toppen tillsammans med alla andra. Men jag undrar också varför?
Varför vill man vara där? För att synas? äh jag vet inte.
Jag är i alla fall inte där och vet inte riktigt hur det känns.
Nu är jag här idag, mina 300 läsare, min blogg, mina åsikter, mina känslor. Och såklart ni, mina läsare. Ni som stöttar mig, gillar mig, hatar mig, och ni som trycker ner mig. Det finns även HÄR. På min nivå. Jag är för många en "småbloggare". Men det betyder inte att jag inte kan få pikar eller nertryckande kommentarer.
Jag har i evigheter tagit åt mig väldigt mycket, jag tog också åt mig väldigt mycket av dom som försökte vara snälla och "hjälpa" mig med min ridning.

Men jag har insett att dom som ger pikar, elaka kommentarer eller annat liknande. Dom menar det inte!
För dom sitter där bakom datorskärmen, läser min, din eller någon annans blogg. Letar upp ett inlägg, bilder eller filmer. Där sitter dom och inspekterar filmerna, bilderna eller texterna för att hitta felen. Och när dom hittat något, då skriver dom några spydiga ord i en kommentar, tar bort sina namn och heter för tillfället anonym. Istället för att lyfta fram det vi faktiskt gör bra så trycker dom ner oss. Men menar dom det verkligen? Hur kan dom veta bättre än det du faktiskt själv VET? Det värsta med anonyma är att i 50% av fallen så är det ofta en nära vän som skrivit det. Och det, det får den vännen att sjunka från 100 till 0 på mindre en en hundradels sekund.

Varför ska dessa människor sitta och trycka ner oss? VI som faktiskt har valt att dela med oss av våra liv, vi som lägger tid på något vi tycker är kul, något vi gillar. Varför får vi skit för det? 
Vi har valt själva att göra detta, och läsarna som läser har själva VALT att läsa. Och jag säger inte att ni ska sluta läsa bara för att ni sitter och trycker ner mig. För ni tycker ju att det är kul att läsa, right? Jag bara undrar, är det verkligen så JÄVLA kul att sitta ochs kriva spydiga elaka kommentarer hela tiden? Skulle det inte iställer vara mycket roligare om ni skrev en kommentar, lyfter fram oss och ger oss uppmuntran? För att sedan vara ett namn som jag länge minns? Jag gör det. 
Folk som faktiskt lägger sin tid på att pusha mig, och ge mig stöd. Det är era namn jag kommer ihåg. Det är ERA bloggar jag läser. Det är det. Men vissa kanske hellre lever ett liv bakom en ANONYM datorskörm och sabba folks DRÖMMAR!

När ni skriver dom där orden, den där kommentaren, pikarna, allt det elaka. Ni på riktigt SABBAR ens DRÖMMAR! Det är egentligen sjukt hur folk kan påverkas så, men det är precis vad ni gör. Ni sänker folks självförtroende, MITT. Så många år jag faktiskt lagt på att se mig själv från den bra sidan, det kan ni sedan sabba på 2 sekunder.

Det är också just därför bloggvärlden, eller ska jag säga VÄRLDEN(?) ser ut såhär. Man ser många bloggare som inte vågar skriva ut sina åsikter, för att dom är rädda för att få dom där kommentarerna. Folk som behöver skriva en förklaring under t.ex bilderna för att inte få en massa pikar, folk som är rädda för att skriva ut, folk som inte vågar stå för sig själv, SIG SJÄLV! Jag har varit en av dom, är fortfarande en del av dom. Men kan försökra mig om att jag är på väg bort ifrån dom. Ut till friheten.
Samtidigt finns det några FÅ som faktiskt vågar skriva vad dom tycker och vågar stå för allt dom gör. Men det är oftast dom som också får väldigt mycket uppmuntran för det dom faktiskt gör. Ska det behöva vara så?
Ska folk behöver skriva att man är bra för att man ska VÅGA skriva saker på internet?
Nej. Det är fel, så grymt mycket fel. Varenda person på denna planeten har rätt att skriva vad dom tycker utan att folk ska hoppa på dom! Har jag rätt eller?

Jag har nu tillslut, slutat bry mig om alla pikar, alla människor som har mage och samvete att trycka ner oss. Istället tar jag åt mig av alla bra kommentarer, uppmuntrande saker osv, och ger tillbaka. När någon är snäll mot mig är jag snäll tillbaka.

Är någon taskig mot mig, nej då är jag inte taskig tillbaka, för jag är mognare än så. Jag skiter i det.
För att lägga ner tid på det, det är precis det dom vill! Se att du tar åt dig, se att du faktiskt mår dåligt av det, se att du lägger tid på det.

Jag har så mycket mer att skriva, men nu var det slut för denna gången.
Citat taget av LINN - jag bara vägrar stå i ledet.

FÖRHELVETE VÄRLDEN. STÅ UPP FÖR ERAT NAMN, STÅ UPP FÖR VEM DU ÄR. VI ÄR SÅ MYCKET BÄTTRE ÄN ALLA ANONYMA ELAKA MÄNNISKOR HÄR I VÄRLDEN. Vi vill, vi kan och vi SKA!

Allting kan förändras, världen håller på att rasa ihop, vi kan laga den.

Sanningen stod på mitt ena ben, på det högra. Nu står lögnen på det högra och sanningen på det vänstra.