jag saknar dig, och jag gör det hela tiden varje sekund, varje andetag , jag kan träffa dig varje dag, men ändå saknar jag att det verkligen va du och jag i en värld..
jag tror inte du tar mig på allvar, allt  vi delat, allt vi gjort, jag vet inte om vi håller på att spricka?
jag vet inte.. men jag saknar dig... slottet.. öland.. det finns så mkt där ute som du & jag, vi bara sumpar, jag försöker,
jag älskar dig, vill bara krama dig, gå och bara leva för oss två.
men jag vet inte om du tycker samma sak? jag tror inte det vi hade kommer bli detsamma igen.. även om du fortfarande bryr dig är det inte på samma sätt, inte på samma nivå, det vi har är oslagbart.. jagvet inte längre?
men jag saknar att få vara din.. att du var min, min bästavän, vi gick starka genom mängden, trycke oss förbi.
du var min egna syster, min egna blodsyster
nu vet jag inte längre.
frida , jag saknar dig ngt enormt.. även om du kommer skämta om detta så gör jag det.. vi träffades idag, men jag saknar att kunna gå till dig, ringa på och veta att du var ensam för vi skulle va, jag saknar alla minnen.. jag saknar dig så det gör ont.
frida jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0