Chuck, från start till idag! (del 1 - dressyrdelen)
Om 9 dagar har det gått exakt 9 månader sedan vi stod där ute i ett stall varken vi eller förra ägarna varit i innan. Det var kallt och blåste, jag var jättetrött och hade åkt bil i 4 timmar för att sedan vända och åka ytterligare 4 timmar. Vi skrev på kontraktet, gav över en check med halva summan pengar, tog grimskaftet med Chuck i och lastade in. Vi sa hejdå till Pappa och dotter Olsson och tackade för ett bra köp. Vi skulle åka 4 timmar söderut och dom 4 timmar norrut. Vi hade mötts halva vägen var. Chuck var redan då trött av att åkt 4 timmar i bil och blev nog en aning förvånad när han sedan gick in i nästa transport för att åka 4 timmar till.
Jag var klarvaken hela vägen hem, funderade över vad folk skulle tro om mig och min nya ponny. Han var trots allt tanig, smal och liten. Jag var jätterädd att personer skulle tycka att jag var för stor för honom men försökte koppla bort dom tankarna och tänka positivt. Jag hade fått min drömhäst - nu kunde jag äntligen rida igen utan att behöva vara rädd. Vid det här laget hade jag heller INGEN erfarenhet av att tävla. Jag hade endast tävlat två stycker lokala hoppningar i klasserna LD och LC. Hade ALDRIG startat högre än LC i hoppning på D-ponny.
Jag har ridit Chuck 6-10 gånger i VECKAN i snart 9 månader, då han vissa dagar gick flera pass på grund av att göra av med energi. Jag har varit i stallet flera timmar om dagen, tillbringat tusen timmar tillsammans med min häst. Svettats, gråtit och slått mig en hel del på grund utav honom. Jag har tagit lektioner för flera tusen kronor och lagt TID på honom. Jag har försökt med allt, verkligen ALLT.
Och idag känner jag att fytusan vad det var värt alt slit. Även om han är LÅNGT ifrån färdigmusklad är han en bit på vägen.
Det var allting ganska kortfattat och detta är alltså bara inom dressyren, hoppningen kommer troligtvis imorgon eller i helgen. Ni kan INTE säga eller påstå att jag ridit honom dåligt eller fel, är det bara JAG som tycker att han blivit otroligt fin i kroppen och så mycket bättre att rida(ser ut för er)?
Jag var klarvaken hela vägen hem, funderade över vad folk skulle tro om mig och min nya ponny. Han var trots allt tanig, smal och liten. Jag var jätterädd att personer skulle tycka att jag var för stor för honom men försökte koppla bort dom tankarna och tänka positivt. Jag hade fått min drömhäst - nu kunde jag äntligen rida igen utan att behöva vara rädd. Vid det här laget hade jag heller INGEN erfarenhet av att tävla. Jag hade endast tävlat två stycker lokala hoppningar i klasserna LD och LC. Hade ALDRIG startat högre än LC i hoppning på D-ponny.
Första bilderna som togs på honom PRECIS när vi lastat ut och kommit hem.
Och första uppställningsbilden några dagar efter att han blivit min. Kolla på hans kropp.
Jag red ganska mycket barbacka i början då vi inte hade någon sadel. Lånade sadel någon gång men inget sådär jättebra. Jag var mest glad över att jag hade en ponny, som jag kunde rida BARBACKA på och som var precis vad jag alltid drömt om. Så att sätta någon större press på honom fanns inte i tankarna. Jag visste inte hur jag skulle rida honom och jag kände mig nöjd så länge han gick i lite lägre form.
Och första uppställningsbilden några dagar efter att han blivit min. Kolla på hans kropp.
Jag red ganska mycket barbacka i början då vi inte hade någon sadel. Lånade sadel någon gång men inget sådär jättebra. Jag var mest glad över att jag hade en ponny, som jag kunde rida BARBACKA på och som var precis vad jag alltid drömt om. Så att sätta någon större press på honom fanns inte i tankarna. Jag visste inte hur jag skulle rida honom och jag kände mig nöjd så länge han gick i lite lägre form.
första ridpasset hemma på första bilden och andra bilden några dagar senare, tredje bilden är när han var liten(4 år?). Ungefär så såg det ut dom flesta passen, huvudet högt och bakom lod, ryggen sänkt och ett kort trippigt steg. Han tog NOLL kontakt med bettet och vek huvudet ännu längre bak om man försökte få kontakt. Tyglarna hängde där och glappade.
Chuck har alltid varit den ponnyn som viker in huvudet, vare sig det är i dressyren eller hoppningen så har han en tendens till att böja på nacken och se fin ut. Vi gav honom en hel del mat i början då vi ville få upp honom i hull och kunna bygga muskler, efter ett tag gav vi honom även Myoplats som hjälper till att bygga muskler. Och jag tog mycket hjälp av tränare att få en bra grund och få FRAM hans huvud. Vi startade även våran första tävling som var en klubbdedressyr mest för att få ännu mer tips och en bedömning.
Chuck har alltid varit den ponnyn som viker in huvudet, vare sig det är i dressyren eller hoppningen så har han en tendens till att böja på nacken och se fin ut. Vi gav honom en hel del mat i början då vi ville få upp honom i hull och kunna bygga muskler, efter ett tag gav vi honom även Myoplats som hjälper till att bygga muskler. Och jag tog mycket hjälp av tränare att få en bra grund och få FRAM hans huvud. Vi startade även våran första tävling som var en klubbdedressyr mest för att få ännu mer tips och en bedömning.
Bilden är inte tagen i fel steg eller något lustigt steg, för steget är i bra sekund och jag vet att det är en ögonblicksbild. Men såhär såg det ut ungefär hela programmet och även alla andra pass. Men jag hade motivationen och träningen fortsatte. Jag ville få en fin och välmusklad häst. Jag tyckte att det gick mycket framåt då han började ta mer och mer stöd i munnen. Vi testade även med novabett vilket han gillade.
Jag fick rida mycket framåt och neråt för att över huvudtaget få en kontakt med munnen. Ibland var det som att rida på en häst utan mun, att bettett bara hängde där i luften framför mig.
Jag har ridit Chuck 6-10 gånger i VECKAN i snart 9 månader, då han vissa dagar gick flera pass på grund av att göra av med energi. Jag har varit i stallet flera timmar om dagen, tillbringat tusen timmar tillsammans med min häst. Svettats, gråtit och slått mig en hel del på grund utav honom. Jag har tagit lektioner för flera tusen kronor och lagt TID på honom. Jag har försökt med allt, verkligen ALLT.
Och idag känner jag att fytusan vad det var värt alt slit. Även om han är LÅNGT ifrån färdigmusklad är han en bit på vägen.
Vå har gått ifrån detta ↑, till detta ↓ (kolla på rumpan och halsen) (ska försöka fixa nya uppställningsbilder)
Det var allting ganska kortfattat och detta är alltså bara inom dressyren, hoppningen kommer troligtvis imorgon eller i helgen. Ni kan INTE säga eller påstå att jag ridit honom dåligt eller fel, är det bara JAG som tycker att han blivit otroligt fin i kroppen och så mycket bättre att rida(ser ut för er)?
Kommentarer
Postat av: Julia
Han har blivit superfin verkligen! Har inte tänkt så mycket på det men nu när man ser jämförelsebilderna syns det verkligen att han har musklat på sig och blivit biffigare. Du gör ett jättebra jobb med honom, tycker jag! :D ni är superfina tillsammans, fortsätt och ni är snart uppe och slåss i det högsta klasserna!!
Postat av: Amanda
Du har gjort ett otroligt jobb med honom, ruskigt snygg ponny! Tänk hur snygg han är om några månader, kolla på honom nu bara liksom ;)
Postat av: Matilda
Ingen kommer klaga på hur du rider, du rider superbra! Jättefin häst och ni kommer säkerligen gå långt om ni bara vill!:)
Trackback
