ingen rubrik

Långt paus på mitt bloggande, men igår efter hoppningen kom jag hem jättesent så hann bara slänga in något snabbt från mobilen. Idag efter skolan gick jag in till stan med mina kompisar och sen direkt till simhallen, efter det hem och byta om och sedan ut till stallet. Alltså INGEn tid till bloggen. Och tro det eller ej, men så grymt skönt att slippa tänka på det, bara för en dag!
Tänkte faktiskt ta upp varför jag var så ledsen igår. Ni kanske inte kommer tycka det är någon big deal, men för mig var det det.

Som många vet trillade jag av honom i onsdags, alltsp ingen vanlig avramling utan jag näst intill höll på att svimma, blev svart för ögonen, och kunde knappt stödja på benet. Och idag är stora delar av benet blått, rött och fullt av sårskorpor och även svullet. Jag visste att han var pigg och så, men att han var grön i markarbetet visste jag inte..
I alla fall, jag blev faktiskt inte rädd då, och visst man var lite orolig igår men inget jag tänkte på. 

Igår då så red jag ett dressyrpass innan hoppningen för att få honom lite lugnare, mycket galopp så han blev trött. Sen fick han stå inne i en halvtimme och sen ut igen. Han kändes som om han vilat i 5 dagar, på tårna hela tiden och kollade verkligen på ALLT, hinderna, bommarna, hörnen och alla andra hästarna. ALLTING! Galoppen var ett enda race, hoppa på stället, kasta sig bakåt eller åt sidan bara ehlt plötsligt. Allting var kaos.. Och jag försökte verkligen, försökte och försökte men ingenting hjälpte. Skulle trava över några bommar på långsidan, han blir osäker och sedan kastar han sig över och drar igenom hela bomserien och jag får inte stopp på honom förens det kom en vägg. Vi testade även med en häst framför, men då sprang han åt sidan, kastade sig hit och dit och överallt..
Då fick jag nog, kunde inte hålla tårarna borta. Jag försökte verkligen men det gick bara inte, nu gick han för långt. Så jag hoppade av och tänkte gå in. 
Jag tror inte jag blivit såpass ledsen om det bara var idag, men senaste månaden har allting kännts så skit, han testar mig, han är rädd för allt och ska alltid hitta något sätt att komma undan, han slappnar aldrig av ordentligt och man blir aldrig nöjd. Jag blir förbannad på honom gång efter gång men ingenting hjälper så nu bara tog det stopp.

Efter lite snack satt jag upp igen och jag lovar, ville inget annat än att gå in och dö eller något, ville ge upp verkligen. I alla fall fortsatte jag och det gick bättre och bättre. Kan inte säga att det gick bra, men att jag fortsatte var väl det viktigaste?

Big deal tänker ni, okej det är egentligen ingen big deal. Men jag blir så sjukt ledsen..

Nu vet jag att detta är i galoppen då bommen bakom är upphöjd, men precis såhär såg det ut även i traven.. han är så fruktansväårt rädd om sina ben..

foto: carlssonpataket.se

Samtidigt vet jag(tror) att det blir bra efter detta, det känns som att detta är en krash-period. Och om jag fixar denna kommer vi klara allt sen..? har jag rätt?

Kommentarer
Postat av: Natalie

Du har rätt Carro.. Nästan alla har en jobbig period efter ett par månader med en ny häst. Det är stor omställning för hästen också. När ni kommit genom detta kommer allt bli superbra! Du vet vilken kapacitet Chuck besitter.



Jag vet precis hur det är när hästarna är rädda för allt. Jag köpte O, visste att han var speciell men inte såå som han är. Det vart väldigt stor omställning även för mig. Att gå från 2 ponnysar (1 som jag la ner mycket jobb på själv och en läromästare), båda var nog mer åka-styrahästar för MIG tillslut och sedan köpa O tog enormt mycket på mig. Vi har våra svackor men alla framsteg han gör betyder mer än något gjort tidigare för mig.



Det är väldigt frustrerande att ha en häst som inte kan gå förbi dörren, byta varv och gå över SAMMA bommar i andra varvet osv. Jag var helt inställd på att köpa en läromästare som gått minst 130, men vad köper jag? Jo, en problemhäst med stämpeln galen i pannan och "en häst som passar bäst på slakteri".



Varför jag pladdrar om detta onödiga vet jag inte men som du märker är du inte ensam om det. Det jag vill få fram är att du, med rätt hjälp av tränare, kommer ta dig igenom detta. Motivationen sjunker automatiskt under vintern för det är ett helvete att ha häst då. Det är broddtramp, iskalla morgonfodringar och allmänt mörkt jämt.

2012-01-20 @ 23:51:02
URL: http://Hakkila.wordpress.com
Postat av: Elvira

Fattar precis vad du menar och jag har nu gett upp! Så mamma har hand om Noel medans jag har hand om mammas häst;) jag orkar inte hålla på något mer jag blir ledsen, arg och besviken när jag känner att jag har gett upp;( så ge inte upp bara för att jag gjorde de!

2012-01-21 @ 00:18:01
URL: http://Toppryttare.nu
Postat av: Amanda

Kämpa på bara Carro! En del hästar testar och har sig lite mer än andra men jag tror att det kommer bli väldigt bra om du ger dig fan på de!

Du kanske ska testa att longera honom över bommar eller sätta upp som man gör vid löshoppning fast du bara har massor med bommar? På så sätt så får han hoppa över dom hur mycket och högt han vill tills han inser att dom inte är farliga. På så sätt så blir du bråka med honom liksom :) Sen så brukar ju hästar vara extra jobbiga på vintern! min kompis ponny är helt knäpp och kan bara gå från att skritta helt avslappnad i form till att bara sticka helt plötsligt.. Så precis som det står ovan, du är inte ensam!

2012-01-21 @ 00:26:01
URL: http://amandahed.blogg.se/
Postat av: Johanna Grant

Det verkar vara en synnerligen speciell häst det där med otroligt många inslag av både Chaboukie & Flex. Båda dem kan/kunde vara riktigt förjävliga och odrägliga emellanåt. Jag förstår att du blir ledsen när man försöker, försöker och försöker utan att det ger något resultat. Jag själv har en jävla prillenisse som dessutom är i en trotsperiod just nu och är förjävlig emellanåt men det kan nog vara som du säger med Chuck, han testar dig & + att han är en speciell häst och de är de allra bästa hästarna som kan vara lite vrickade i huvudet, ger du inte upp ska du se hur långt ni kommer att komma Carro!

Kram Johanna

2012-01-21 @ 00:44:29
URL: http://johannagrant.se
Postat av: Jannike

Jag tycker inte att det är konstigt att du är ledsen över detta. Jag hade blivit precis lika ledsen, men du gav inte upp. Det ska du ha cred för.



Jag tror dom flesta har dåliga perioder med sina pållar, men som du sa; Det blir bättre!



Det jag tänker/undrar är om du pratat med någon tränare om detta? Vet att du red för någon förut, kanske fråga henne/honom om några tips.

När jag hade det kämpigt med Suppan så pratade jag med min tränare och fick tips om vad jag kunde göra, och till slut så funkade det kanon :)



Don't give up girl.



Kram

2012-01-21 @ 09:59:13
URL: http://jannikeochsurprise.bloggplatsen.se
Postat av: Liza

uch jag förstår verkligen känslan :/ men du har ju inte haft honom så länge, ni har säkert kommit in i en sån där period bara. så var det med min gamla b-ponny, i början gick allt superbra, men sen började han testa mig och då vågade jag inte rida honom på jättelänge. Tycker du är sjukt tuff som fortsätter kämpa ! chuck är så fin och du verkar superduktig, snart har ni lärt känna varandra bättre och då kommer ni bli grymmma !

2012-01-21 @ 10:19:40
URL: http://lizaspawnies.blogspot.com
Postat av: My

Jag är väldigt ny här men vad jag har förståt så har du inte haft honom så länge?? Jag brukar ha en regel när jag har köpt ny häst/ponny... 6 månader av blod-svett-tårar!! Det brukar ta så lång tid att lära känna sin nya och även tvärt om, att han ska lära känna dig! Jag tor verkligen att ni kan bli sammansvetsade om du kämpar! O tro mig, man vill mer än en gång kasta in handduken... Men i slutändan är det värt att kämpa! /M

2012-01-21 @ 10:23:58
URL: http://ourworldtogether.blogg.se/
Postat av: Anonym

Håller med dig precis Carro..

Min häst själv som är lika gammal som chuck, jag vet också jag har flygit av eftersom hon har blivit rädd. Jag har också varit ledsen och tänkt på att sälja henne till och med.. fast ska fortfarande kämpa!

Det är bra att du fortsätter att kämpa,, Du kommer absolut ha många framgångar med chuck!

2012-01-21 @ 10:35:43
Postat av: Anonym

JObba på och ge inte upp. Min ponny var exakt likadan och ännu värre, verkligen livrädd för bommar. Men det har blivit mycket bättre, det är bara att jobba upp förtroendet för varandra, så kommer det bara att bli bättre och bättre! Ta bara lite i taget, gör det inte för svårt och för mycket till en början.

Om han nu testar dig så ska du istället vara mycket glad för att det är så pass lite testning som det är, finns mycket värre även här :)

2012-01-21 @ 10:56:56
Postat av: Frida

Du är jätteduktig, kämpa vidare och allt kommer förr eller senare gå bra! Du är stark som fortsätter!

Kämpa på Carro!

Tack för en superbra blogg också!:)

Kram!

2012-01-21 @ 15:41:33
URL: http://Fridaisabell.myshowroom.se
Postat av: Linn Strelin

Så känner jag med Putte väldigt ofta också. Han är så jäkla olydig ibland! Han vet tyvärr inte sitt eget bästa!

2012-01-21 @ 22:03:30
URL: http://ztreliin.blogg.se/
Postat av: Hedvig

Jag har själv varit med om nästan exakt samma sak! Jag har en stor d ponny som är lite för stor för mig än(som jag delar med min syster) vi köpte henne nästan samtidigt som du köpte chuck, och nu för en månad sen så började hon bocka och skena i hoppningen. jag blev rädd för att rida henne. Min syster fick åka akut in till sjukhuset en gång efter att hon hade bockat av henne, dom trode hon kanske var förlamad. och på en hoppträning bockade hon av min syster 3 gånger(!) och nu en månad senare så har hon lugnat ner sig. När hon höll på så fick vi tips av flera mycket duktiga tränare att rida igenom henne ordentligt :) Så det kommer säkert att gå super för dig och Chuck även fast det känns skit nu! (Vi kollade lite på Chuck när han var till salu)

2012-01-22 @ 18:42:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0