Jag tog mig i kragen

Jag gick vidare, började om på nytt. trodde för några sekunder att det skulle bli bra tillslut, men är jag lycklig? är jag glad?
Nej.
Jag tog tag i mitt liv, reste mig upp från botten och klättrade långsamt uppåt, jag gav det en chans. Men jag skulle aldrig gjort det. För jag kommer aldrig bli så lycklig som jag skulle kunnat bli med dig.
Jag tänker på dig dag ut och dag in, varje natt. Undrar vart du är nu, om jag någonsin kommer få se dig igen?
Det gör riktigt jävla ont ibland. Att veta att du inte är här hos mig nu, att du inte är min.
Det kunde blivit vi, så mycket bättre, det kunde blivit perfekt.
men nu är det bortspolat, och perfekt är något vi redan kan glömma.
jag får väll inse att jag måste leva med detta. leva med mina misstag.
leva med detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0