Baraacarro

Jag skulle precis logga in på min blogg när jag såg en välbekant bild på startsidan.

Jag vet inte om det är flera som har varit inne på denna bloggen. 
Och går ni in nu och läser dom senaste inläggen kan jag lova att jag tror inte ni tycker det är något speciellt.

Men för typ 3 månader sedan var jag inne på denna bloggen för första gången. Jag fick länken till ett visst inlägg och detta kanske har hänt så sjukt många gånger, men det sättet hon skriver på, det får mig att gråta.

Jag tycker ni ska ta er tid att läsa detta inlägget: http://hnny.blogg.se/2011/april/utkast-april-30-2011.html
och jag tycker alla ska läsa kommentaren från hennes mamma: "mami:

Lilla gumman. När du var liten kunde jag ta dej i mitt knä och vagga dig så du kom till ro och glömde det som gör ont. Nu kan jag bara krama dig och älska dig och önska dig att allt ska bli bra Allt kommer aldrig att vara som det var och jag är så ledsen för N som jag tyckte så mycket om. Men jag vet att även om inte tiden läker såren helt så gör det mindre ont med tiden. N finns alltid bredvid dig, och jag vet att han vill att du ska känna lycka igen. Det finns igentligen inga ord. Bara tårar och kärlek. Och jag finns här för dig, det vet du. Alltid. ."

Läs även dom 8 översta inläggen här: http://hnny.blogg.se/2011/april/

Jag vet inte varför jag tillbringar denna tiden och detta inlägget år hanna, men jag känner mig så medlidande, lyssnar på "deras" låtar nästan varje dag, har haft deras spellista på min spotify länge..