.

jag känner en sån stor lättnad, men varför dränker då sorgen mej?
när jag vågat tala ut och känner befrielsen, varför låter gud mej nt ha dt bra.
ska alla smärta  och sorg ta livet av mej iaf?
snart orkar jag nt mer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0